Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1938 - Amerika-Sverige - Den nordamerikanska litteraturen och Sverige, av Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A M ERIK A—S V ERI GE
För hans senare arbeten var framgången
mindre. — Harte och Mark Twain ha spelat en roil
för Strindberg, som översatte dem, Albert
Engström, Pelle Molin, Axel Wallengren (Falstaff,
fakir) och Sigfrid Siwertz samt för kåsören
Alfred Hedenstierna (Sigurd) och genom
honom i någon mån för Frödings kåserier.
Med undantag för humoristerna hade den
amerikanska vitterheten få förfäktare i
1880-talets Sverige, där man var i färd med att skapa
en samhällskritisk, realistisk-naturalistisk
indignationslitteratur — den gick alltså stick i
stäv mot den amerikanska. De äldre och
konservativa i Sverige, som ryggade tillbaka för
den hänsynslösare nya realismen, sökte då
ställa upp goda förebilder för de unga
författarna: Thackeray, George Eliot, Turgenjev och
några amerikaner. Det var W. D. Howells, en
försiktig realist, som blundade för det onda
och fördömliga i samhällets liv, emedan »the
more smiling aspects of life are the more
American» (den mera leende livssynen är den mera
typiskt amerikanska), den lysande psykologen
Henry James d. y., som vantrivdes i Amerika
och dog som naturaliserad engelsman, samt den
engelskfödda författarinnan Frances Burnett,
som skrev populära, sentimentala romaner.
Detta klöverblad kunde naturligtvis icke
hämma realismens segertåg. Men det har ju sitt
intresse, att den amerikanska litteraturen sätts
upp som föredöme för oss, redan femtio år
efter det att vi lärt känna den.
Några år efter skiftet mellan århundradena
kommo de första varslen om en ny epok i
U. S. A., »Virveln» av Frank Norris 1904,
»Vildmarken» av Upton Sinclair 1906 och »Skriet
från vildmarken» av Jack London 1907. Alla
tre författarna voro födda på 1870-talet och
typiska företrädare för den sociala eller
industriella roman, som avlöste den regionala och
histo-risk-romantiska i U. S. A. London, vars
samlade skrifter kommo ut på svenska 1917—22,
vart folkbibliotekspublikens älsklingsförfattare.
Hans våldsamt sensationella och naturalistiska
bilder av storstadsproletarismen,
vildmarkslivet och vilddjursromantiken, kampen för livet
i Alaska eller på havet, elementära och
outvecklade naturer, »det röda blodet» — allt
skildrat bjärt och skakande, det anammades
med gränslös beundran. Evolutionist och
övertygad antikapitalist, såg han samhällets
räddning i socialismen. Adolf och Gustaf
Johansson ha liksom Harry Blomberg o. a. gått i lära
hos London. Konstnärligt samvetsgrannare än
London, tog Norris upp striden mot de
samhälleliga orättvisorna. Tidigt bortryckt, hann
Norris icke fullborda sin Zolaska trilogi om
järnvägstrusten, fraktbolaget, som tvang
veteodlarna på knä och berövade dem vinsten av
deras arbete, men de utgivna båda första
delarna voro en mäktig upptakt till de följande
årtiondenas sociala indignationslitteratur. Dess
outtröttligaste banerförare har Upton Sinclair
varit. Han har i det stora hela offrat formen för
tendensen och propagandan, vilket icke gjort
hans böcker mindre begärliga; i Sverige har ett
stort antal av hans romaner blivit översatta, och
fortfarande ges en ny bok ut då och då. Trots
hans överdrifter, groteska anklagelser mot
konst och litteratur, regeringar och framför
allt industrialism och kapitalism, är han lika
litet pessimist som Norris och London: han
fängslar genom sin tro på att människosläktet
ännu icke nått sin höjdpunkt och diktar som
en skald om ljusa framtider och gyllene
visioner. För arbetarskildringarna och
»proletärlitteraturen» har han betytt mycket.
Den nya amerikanska litteraturen började
uppmärksammas. Sigurd Frosterus skrev 1908
i Finsk Tidskrift om »Frank Norris och den
moderna amerikanska romanen» och Gunnar
Castrén 1906 i Nya Argus om Edgar Lee
Masters. Men översättningarna voro icke många;
föret var trögt i portgången. 1915 kom Ernest
Pooles strejkroman »Hamnen», 1919—20 Willa
Cathers »Hell, banbrytare!» och »Lärksången».
404
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
