Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1938 - Amerika-Sverige - Amerikansk och svensk press. Ett bidrag till vår tidningstekniks historia, av Gunnar Bjurman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESS
ofta även vid sidorna om den sattes massor
av underrubriker, och så följde reportaget
eller telegrammen med växlande stilsorter och
i stor utsträckning med underrubriker även de.
Denna metod apterades allmänt av den
svenska pressen, då världskriget utbröt. De
väldiga och skakande nyheter, som nu strömmade
in slag i slag, framtvungo stora rubriker och
massor med bilder, och detta material blev
hanterligt endast genom tillämpning av de
amerikanska metoderna. Sin kulmination här
nådde dessa emellertid, när det gällde att skapa
sensation och lösnummerförsäljning, först efter
världskrigets slut, och de verkliga alptopparna
torde vara att finna omkring 1920. Sedan dess
har en avsevärd moderation kommit till synes,
och det anses, att »streamers» (jätterubriker
över hela sidan) ej böra tillgripas annat än vid
händelser, som även objektivt sett äro stora
sensationer. I alla länder har publiken
reagerat mot det alltför långt drivna rubrikofoget,
och den amerikanske tidningskungen William
Hearst själv, vars tidningar gått i spetsen för
denna mycket förklarliga men i mycket
olyckliga utveckling i Amerika och därmed i
världen, utfärdade 1931 ett manifest till sina
redaktörer med varning för att i otid tillgripa
jättelika, alla sakliga proportioner förryckande
rubriker, en varning som hans redaktörer tyckas
ha tagit ganska lugnt. Många amerikanska
tidningar iakttaga dock måtta och god smak i
sin rubricering.
Det amerikanska rubriksystem, som numera
blivit vanligt i den svenska pressen, anknyter
sig ganska nära till förebilden. Vissa regler
iakttagas strängt. De avse främst att förbättra
det typografiska intrycket av tidningen och
göra otvivelaktigt också detta. Då de
emellertid bland annat medföra nödvändigheten att
räkna bokstäverna i varje rubrikrad, vållar
detta ett tvång, som vid den ofta mycket
brådskande utredigeringen kan åstadkomma
underliga resultat i fråga om rubrikernas förstånds-
mässiga innehåll. I den svenska pressen söker
man åtminstone i allmänhet avväga
rubrikernas storleksgrad och antal något så när med
hänsyn till de rubricerade händelsernas
betydelse, men i Amerika tar man sig härvidlag
friheter, som för oss te sig förvånande.
Rubriksystemet hänger intimt samman med
tidningens ombrytning. Det gäller enligt
nutida journalistiska begrepp att i tidningens hela
utseende införa en ögat tilltalande
överskådlighet och helst en någorlunda god ordning,
vilket kräver både rutin och en viss konstnärlig
smak. De ombrytningsmetoder, som med olika
variationer tillämpats i Sverige alltifrån
världskriget, äro amerikanska. Man strävar främst
att låta tidningens första sida eller, om denna är
fylld av annonser, dess tredje sida framstå så
vackert uppställd som möjligt ■—■ symmetriskt
eller asymmetriskt — och så nyhetseffektiv som
möjligt. Här uppstår alltså trängsel av
nyhetsartiklar, och då inte alla de mera märkliga
artiklarna i sin helhet kunna få plats där,
avbryter man dem och fortsätter dem på sista
sidan, i nödfall också på andra sidor. Detta
system går ibland till överdrifter men har
vissa påtagliga fördelar. I Sverige började
Dagens Nyheter försiktigt tillämpa metoden
redan före världskriget.
Samma tidning har också varit den, som
infört två andra amerikanska metoder av
praktiskt teknisk beskaffenhet. Den ena är
redaktionsteknisk, den andra annonsteknisk. Den
förstnämnda metoden, som anses vara påhittad
av den ungersk-amerikanske tidningsmagnaten
Joseph Pulitzer, New York Worlds
grund-läggare, går ut på att i reportageartiklar alla
fakta av huvudsaklig vikt omtalas redan i
artikelns början. Biomständigheterna berättas
efter hand och komma i den ordning de hä
betydelse, de minst viktiga sist. Denna metod
är alltså motsatsen till den mera omständliga
reportagemetod, som ännu har en del
anhängare inom svensk press och som anser sig böra
411
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
