Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1938 - Amerika-Sverige - Stiltendenser inom amerikansk film, av Gösta Werner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AMERIK A—SVERI GE
släppt ifrån sig goda tekniker, som farit till
London eller Paris och där etablerat sig med
sin tekniska sakkunskap — däremot har det
aldrig hänt, att en framgångsrik regissör
frivilligt lämnat Amerika för att »befrukta»
Europas alltför ofta sterila filmproduktion. Och
skådespelarna ha som bekant heller aldrig
lämnat Hollywood, förrän popularitet och
gager börjat sjunka.
Man skulle också kunna uttrycka
problemets andliga sida så: Hollywood har varit den
mest receptiva men minst radikala
tummelplatsen för de senaste trettio årens olika
strömningar i europeisk film. Alla europeiska
länder med egen filmproduktion av någon
betydelse ha bidragit till dessa strömningar —
med idéer eller människor —, alla ha sett sina
idéer snabbt upptagna av Hollywoods
filmproducenter och snabbt förvanskade för att
inpassas i det redan befintliga schemat för
filmproduktion där borta i det soliga landet. Alla ha
sett sina människor snabbt och motståndslöst
glida in i den amerikanska filmrutinen.
Sverige var ett av de första länder, som på
allvar befruktade en mera internationell
filmutveckling. Det var under den s. k.
storhetstiden inom svensk film. Då dominerades ju
svensk film av stoff från Selma Lagerlöfs
böcker, och det som väckte uppseende utom
Sveriges gränser den gången var just den starkt
litterära andan i filmproduktionen.
Visserligen var »litterär» då för de flesta synonymt
med det misstänkta ordet »ambitiös», men
eftersom det var första gången en ambitiös
film gjorde storsuccé och spelade in verkliga
kassor, var överraskningen desto mera äkta.
Den tidens stora filmer, främst givetvis
Stillers »Herr Arnes pengar» och Sjöströms
»Körkarlen», befruktade mycket starkt den
samtida och senare filmdiskussionen i Frankrike
och Tyskland, och just den litterära
behandlingen av stoffet blev till inte ringa del
banbrytande för 1920-talets litterära tyska film,
vars mest uppmärksammade företrädare var
Fritz Langs stora Nibelungenfilm.
Men under de oroliga efterkrigs- och
krisåren ebbade denna litterära linje inom den
europeiska filmen ganska snabbt ut — för de
svenska filmmännens del togo Selma
Lagerlöfs böcker ju snart slut! Det var också mera
på efterkälken, som denna litterära linje
snuddade vid Hollywood och den amerikanska
filmproduktionen. Några mera påtagliga spår
avsatte den därför aldrig där -—■ det enda som
torde gå till historien är, att just de två
regissörer, som skapade denna litterära period
inom filmen, Stiller och Sjöström, engagerades
till Hollywood. Bägge återvände relativt snart,
utledsna på Hollywood. Någon påverkan av
den amerikanska filmen på den svenska via
dem kan sålunda inte spåras.
Under de följande åren har den franska
filmen kommit världens filmproducenter att få
upp ögonen för de rent mänskliga faktorerna:
fransmännen voro de första, som ställde
verkligt intressanta människor framför kameran
och som inte fotograferade dem och deras
reaktioner efter redan bestämda mönster utan
försökte nå psykologisk sanning.
Fransmännen bröto också vägen för de små
karakteristiska detaljerna i miljön och hos människorna
samt väckte och odlade länge ensamma
intresset för psykologiska nyanser.
De ryska stumfilmsregissörerna, främst
Eisenstein och Pudovkin, togo upp frågan om
bildfogningen, »montaget» eller klippningen,
som fackuttrycket alltefter sinnesstämning
får heta. Redan amerikanen Griffith hade
upptäckt närbildens möjligheter. Det var en
sensation den gången, när Griffith i en scen
med en sörjande moder klippte in en närbild
av händerna, som hon vred i sorg. Griffith
fann också, att man genom själva
bildväxlingen kunde hetsa upp en spänning och nå
effekter och uttryck, som de enskilda bilderna
ej ensamma förmådde ge. Men det var först
418
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
