Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1938 - Amerika-Sverige - Amerikansk inverkan på svensk konst, av Johnny Roosval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
déconfiture var dock mycket kännbar. Hans
riktning levde kvar i viss mån i Chicago och
utvecklades vidare, som vi sett, genom Frank Lloyd
Wright (bild 8), men i det större samhället, i
New York, blev italianismen absolut segrare.
Den Sullivanska riktningen framträder gärna
i amerikansk konsthistorisk litteratur som en
stor men genom maktfull orättvisa störtad idé,
Sullivan framstår som en martyr i
konsthistorien. Desto intressantare är då det
förhållandet, att hans idéer vunno insteg i Sverige, där
de omfattades av en byggnadskonstnär, som i
stor utsträckning satte sin personlighetsprägel
på både bygge och konsthantverk vid tiden
omkring 1900, nämligen Ferdinand Boberg. Han
byggde 1892 under inflytande av Sullivan
elektricitetsverkets hus vid Regeringsgatan i
Stockholm (numera tillhörigt Nordiska
Kompaniet), och efter en studieresa till
Chicagoutställningen börjar den egentliga
Bobergsstilen visa sig. Boberg är i modelleringen
av massorna besläktad med de svenska
»nationalromantiska» arkitekterna, såsom
Westman (skaparen av Stockholms rådhus), och han
är i sin ornamentik besläktad med
Jugendstilen. Nu kan man fixera dessa båda
företeelsers genombrott till 1897, såsom, jag påpekat i
Konsthistorisk Tidskrifts senaste häfte — det
är då märkligt att redan 1892 se i
elektricitetshuset både nationalromantikens borglika
mäktighet och något av Jugends ytdekorativa
principer. Boberg var sin generations
föregångsman. Men allting har sitt sammanhang
i historien. Även den mest originella
konstskapelse har i någon punkt sin genetiska
förklaring. I detta fall ligger förklaringen i
Chicago. Man gör ingen orättvisa mot den
glänsande genius, som är förkroppsligad i
Ferdinand Bobergs verk mellan 1892 och omkring
1910, om man analyserar fram tre
influenselement däri, alla från Chicago. För det första
modellerandet i massor, gärna med
byggnadskroppens infattning mellan mäktiga hörntorn
såsom i nordisk medeltid och Vasatid. Där står
Richardson bakom. Man kan invända, att Isak
Clason redan 1892 ritat Nordiska museet med
dylika rundlar och att dessa naturligtvis
voro inspirerade av och ville verka som
nordisk Vasaborg. Ja, men dels utfördes dessa
aldrig, dels vittna de Richardsonska
portalerna med ned till tröskeln bottnande
halvcirkelarkivolter, att den gamle
amerikanske romantikern var Bobergs influens.
För det andra ornamentiken. Den är
endast delvis i detaljer lik Sullivans, men i
principen, i ytbetonandet, i fältets hela
täckning o. s. v. följas Sullivans estetiska
regler. För det tredje utställningarnas
planritningar, vilka behärskades från
1897 till 1914 av Boberg med ett fascinerande
mästerskap. Också här står han i skuld till
Chicago, och här var det den newyorkska
italieniserande majoriteten, som jämte Burnham
i Chicago utgjorde den skapande kraften.
Då Boberg sålunda med sin egen starka
personlighet förenade erfarenheter och idéer från
det unga Amerikas ännu yngre Middle West
och sålunda rustad vann en victoria i Sverige,
står han som förmedlare Amerika—Europa på
ett mycket tidigt stadium. Vad Frank Lloyd
Wrights inflytande uträttade i Europa 1912
var bebådat av Boberg 1892. Båda äro
föregångare till den moderna aktuella arkitekturen
— vare sig detta senteras av den nu
härskande generationen eller icke. Enskildheterna i
detta historiskt så viktiga förlopp,
strömkantringen, då rörelsen börjar löpa i väst—östlig
riktning, detaljerna äro ännu problem, och jag
kan icke säga något om dem med visshet. Här
är det verkligt viktiga stället för våra
arkitekturhistoriker att hugga in. Men så mycket är
klart, att Amerikas inflytande icke börjar i
Europa först 1912 med Frank Lloyd Wrights
bok, ty det fanns redan 1892 med Bobergs
elektricitetshus vid Regeringsgatan.
Johnny Roosval.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
