Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1938 - Barnförlamningen. Ett aktuellt problem för den medicinska forskningen, av Gunnar Olin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNFÖRLAMNING
av 1905 års stora epidemi, och Leegaard
studerade i Norge en samtidig epidemi. Man
inhämtade på detta sätt en ingående
erfarenhet rörande sjukdomens varierande former och
förlopp och skaffade möjligheter för dess säkra
igenkännande och avgränsning från andra
sjukdomar. En god grundval för efterkommande
forskning, särskilt på det epidemiologiska
området, var därmed given.
På ett tidigt stadium studerades också de
organförändringar i nervsystemet, som bilda
det anatomiska underlaget för sjukdomsbilden.
En av de första, som upptog denna fråga till
studium, var vår landsman Rissler, vilken
redan år 1888 publicerade sina betydelsefulla
rön. Senare ha flera andra svenska forskare
lämnat viktiga bidrag på detta område.
Framför allt angripes den grå substansen i
ryggmärgen, d. v. s. de delar, där de högst
differentierade nervcellerna, de s. k. gangliecellerna,
äro belägna. Särskilt drabbas de ganglieceller,
som reglera musklernas funktion; dessa cellers
undergång utgör den egentliga orsaken till
förlamningarna. Också i förlängda märgen och
i vissa delar av hjärnan kunna förändringar
uppträda. För samtliga förändringar gäller,
att de äro av inflammatorisk natur.
Såväl detta förhållande som sjukdomsfallens
hopade framträdande väckte på ett ganska
tidigt skede misstankar, att man hade att göra
med en infektionssjukdom. De stora
barnförlamningsepidemier, som uppträdde under
1900-talets första årtionden, bekräftade dessa
misstankar. Det definitiva beviset lämnade de
österrikiska forskarna Landsteiner och Popper,
vilka år 1909 lyckades överföra sjukdomen på
apa. Genom inympning av ryggmärg från
ett dödsfall i barnförlamning framkallade de
hos apa en dödligt förlöpande infektion, som
företedde samma sjukdomsbild som svåra fall
hos människa. Genom överföring från apa till
apa kunde man också bibehålla
sjukdoms-alstraren vid oförminskad virulens. Ett bety-
dande framsteg hade därmed gjorts
beträffande möjligheterna att närmare studera
sjukdomens orsak. Talrika försök att överföra
infektionen på andra experimentdjur ha
emellertid varit resultatlösa, vilket i viss mån
verkat hämmande på forskningens utveckling, ty
apor äro dyrbara och föga lätthanterliga
försöksdjur.
Snart kunde dock Landsteiner och Levaditi
visa, att sjukdomsalstraren är ett s. k.
ultra-visibelt och filtrerbart virus (se häfte 2, 1938,
sid. 148 ff.), d. v. s. dess storlek är så liten,
att den icke kan iakttagas ens med de bästa
mikroskop och att den kan passera genom
sådana porslinsfiltra, vilka icke släppa
igenom ens de minsta bakterier. Medelst
speciell undersökningsteknik har man lyckats
fastställa, att virus’ diameter är omkring
Viooooo mm. Det är icke möjligt att odla virus
på samma sätt som bakterier, men vissa av
dess egenskaper ha ändock blivit belysta. Vi
veta sålunda, att virus äger stor hållbarhet,
särskilt i flytande medier; det motstår låg
temperatur och nedfrysning men är känsligt
för högre värmegrader än 42,5° C. Även av
vissa oxidationsmedel dödas virus mycket
hastigt.
Trots denna kännedom om virus’
egenskaper och trots intensiva forskningar i många
olika länder är barnförlamningens
spridnings-sätt en ännu oklar fråga. Innan vi övergå till
en redogörelse för detta intressanta spörsmåls
nuvarande läge, skola vi anföra några siffror
och data, som ge en uppfattning om
sjukdomens tidigare härjningar i vårt land.
Såsom ovan omnämnts, uppträdde de första
kända stora barnförlamningsepidemierna i
början av innevarande århundrade. 1905
inträffade sålunda mer än 1 000 fall; efterföljande år
iakttogs ett eller annat hundratal fall årligen.
1911—13 bröto åter stora epidemier fram i
olika delar av landet; sammanlagt drabbades
då icke mindre än omkring 9 500 personer.
443
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
