Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1938 - Gustaf V:s regering. En epok av djupgående politiska nydaningar, av Edvard Thermænius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF V :s REGERING
att ej blott respektera utan även befordra det
folkvälde, som i själva verket långsamt.mognat,
ja, till stor del var realiserat i form av en
bondedemokrati med byråkratisk överbyggnad,
men som nu krävde att öppet få framträda i
självvalda former och ett restlöst erkännande.
Det var väsentligen om denna sista punkt, som
strid kom att stå; alltså efter svensk vana och
läggning mera en strid om »sättet» än om
själva saken. Men den skulle ej blivit så bitter,
om den ej bemängts med rent personliga
element och om den ej kommit att sammanvävas
med det traditionella inrikespolitiska
tvisteämnet framför andra: försvarsfrågan.
De första tio åren av Gustaf V:s tid råder
en latent eller öppen kamp för den fulla,
formella demokratien och för parlamentarismen.
Skulle konungen acceptera den tolkning av
monarkens ställning i statslivet, som den stränga
doktrinen krävde och som ansågs vara
gällande i England — nämligen att kungen helt
avstår från att göra gällande sina
grundlags-enliga rättigheter till egna viljeyttringar, att
han städse som en självklar sak helt
rutinmässigt följer sina ansvariga rådgivares råd?
Under Oskar II :s allra sista år hade vårt
statsskick hunnit fram till själva gränsen
mellan vad man kallar en konstitutionell och en
parlamentarisk monarki. Under det förra har
monarken rätt och även skyldighet att träffa
självständiga avgöranden, blott han kan finna
betäckning av en ministers kontrasignation;
under det senare, som det faktiskt av den
stora massan uppfattas, är han i princip
ingenting annat än sina rådgivares jaherre, och det
som under det konstitutionella styrelsesättet är
rätt och riktigt för honom att göra, kan under
den parlamentariska när som helst betraktas
som föga mindre än högmålsbrott.
Vid sitt trontillträde bibehöll konungen
självfallet Lindmans ministär. Med denna
samarbetade han, efter vad man vet, förträffligt.
Regeringen mötte emellertid en häftig opposi-
tion, som stegrades, sedan andrakammarvalen
på hösten 1908 ökat socialdemokraternas styrka.
Vid riksdagen 1909 antogs slutgiltigt
rösträtts-reformen, som medförde allmän rösträtt till
Andra kammaren. Det första stora steget till
politisk demokrati hade därmed tagits.
Storstrejken på sommaren och hösten samma år,
det kan och bör hållas i minnet, var en
renodlad arbetsstrid, hade intet samband med
pågående rent politiska tvistigheter och störde ej
lugnet i landet.
Vid det första valet efter 1909 års
representationsreform vann socialdemokratiska partiet
en betydande framgång, medan högern gick
tillbaka. Vartdera partiet erhöll 64 mandat.
Det liberala partiet, som vid valet gått fram
bland annat med programkrav om
parlamentariskt statsskick och minskade försvarsbördor,
bibehöll sig som Andra kammarens största med
102 mandat. Valresultatet ansågs med rätta
vara en stor seger för vänstern som en helhet.
Kungen tillkallade omedelbart Staaff, som
bildade en radikal liberal regering. Första
kammaren upplöstes och nyvaldes av de redan
starkt demokratiserade landstingen och
stadsfullmäktige. Resultatet blev 86 högermän, 52
liberala och 12 socialdemokrater. Detta
betydde, att högern fortfarande bibehöll majoritet
i Första kammaren, ehuru mycket förminskad,
men att dess majoritet i de gemensamma
voteringarna gått förlorad till de faktiskt och i
regel men icke formellt samverkande
vänsterpartierna. Detta är innebörden i det
»demokratiska genombrott», som nu inträffat.
Staaff började strax med stor
målmedvetenhet en radikal demokratisk reformkampanj.
Först och främst igångsattes en ny utredning
om rikets försvar. Redan unionsupplösningen
hade avgjort försämrat Sveriges
försvarspolitiska situation. Rysslands några år senare
tydligt ådagalagda aktivitet i Finland gjorde
försvarsfrågan än mer aktuell. Lindmans
regering hade tagit initiativ till en försvarsutred-
448
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
