Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1938 - Kiplings Indien. Verkligheten bakom dikten, av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIPLING
Basar i Kabul.
kände förhållandena i Lahore under 1880-talet,
hade reda på den verkliga förebilden. Det var
en engelsk pojke, som saknade alla
förvärvsmöjligheter och därför drog sig fram som kusk
på en ekka (en lätt ponnyvagn). Tydligen har
han varit föremål för ett visst intresse från
engelskt håll på grund av en sorglig
tilldragelse, som timat i hans familj. Sir George
talar i tämligen vaga ordalag om saken och
antyder blott, att pojken genom sin duglighet
lyckades komma ur sitt oförvållade nödläge och
nå en bättre ställning i livet. Hans namn är
sir George bekant, men han nämner det icke,
varav man måhända kan sluta sig till att Kim
eller i varje fall honom närstående personer
ännu finnas i livet.
I fråga om den afganske hästhandlaren
Mahbub Ali har mindre diskretion varit av
nöden. Sir George har själv sett och träffat
Mahbub Alis tre söner, Wazir Khan, Afzul
Khan och Aslam, av vilka numera blott den
sistnämnde lever kvar. Familjen hade under
ett par generationer varit sysselsatt med
hästar, fastän på något varierande sätt. Mahbub
Alis fader var nämligen en bekant hästtjuv i
Kabul, som var med redan omkring 1840 och
vid engelsmännens inmarsch i Afganistan
knutit förbindelser med invasionsarmén,
förmodligen i den lovliga avsikten ätt göra goda
affärer med de hästintresserade sahiberna
söderifrån.
När den engelska armén efter emiren
Ak-bars resning omsider lämnade landet, följde
hästtjuven försiktigtvis med, viss om att ett
kvarstannande skulle varit liktydigt med en
hastig och obehaglig hädanfärd. Hans son
Mahbub Ali hamnade i Lahore och blev en
framstående hästhandlare, specialist på
polo-ponnies och artillerihästar. Kipling har alltså
i sin berättelse övertagit honom alldeles sådan
han gick och stod i verkligheten.
I »Kim» finnes också ett annat motiv, som
sammanhänger med Kiplings personliga
förhållanden, nämligen allusionerna på frimureriet.
Kipling var sedan sina unga år en ivrig och
intresserad frimurare. I Indien infördes
frimureriet genom Ostindiska kompaniets
tjänstemän omkring år 1730 och vann så småningom
stor spridning. Inemot slutet av det adertonde
århundradet funnos loger i de flesta mera
betydande städer i Hindustan, och särskilt arméns
officerskår visade ett starkt intresse för
ordens-livet. Logen i Lahore, som Kipling tillhörde,
bar namnet Hope and Perseverance och
tillhörde de äldre och mera ansedda. Kipling var
ämbetsman i logen och deltog flitigt i dess
arbeten. Han har också hyllat den i en
intressant dikt, där han prisar den inom dess väggar
levande andan av samförstånd och äkta
broderskap. Utanför i världen, säger han, råder
alltid människorna emellan förhållandet herre
och tjänare, befallande och lydande. Blott inom
logen äro alla lika, alla äro bröder och förenade
i strävandet mot samma mål. Där sitter
muhammedanen Din Mohammed vid
lantmäteri-staten sida vid sida med den judiske
köpmannen Saul från Aden, och sikhen Amir Singh
trivs gott med den bengaliske skrivaren
Chue-kerbutty. Alla tillfälliga olikheter, rasmotsatser
och sociala di ver gen ser försvinna, och kvar
står blott den allmänmänskliga gemenskapen,
vilken närmar och förenar genom de från ur-
456
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
