Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1938 - Kiplings Indien. Verkligheten bakom dikten, av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIPLING
åldriga riter övertagna symbolernas och
formlernas vördnadsbjudande mystik.
För en icke-frimurare är det svårt att i
detalj fastställa vad som egentligen döljer sig
bakom Kiplings allusioner, men i ett fall
åtminstone är han tydlig och klar, nämligen i
berättelsen »Mannen som ville bli kung».
Denna, som tillkom under hans tid som
journalist i Lahore, anknyter till den gamla och
vitt spridda föreställningen om ett hos
folkslagen i det inre av Asien existerande uråldrigt
frimureri, vars ritual och symbolik troddes
åtminstone i det väsentliga överensstämma med
det i den civiliserade världen verksamma. Den
mera kritiska forskningen, sådan den
företrädes exempelvis av Lenning-Hesses
värdefulla »Allgemeines Handbuch der
Freimaure-rei», förvisar alla dessa uppgifter till legendens
område. Men det vill synas, som om man trots
detta på sina håll i Indien alltjämt vore
benägen att tillmäta dem ett visst sanningsvärde,
och Kipling har tydligen i varje fall ansett dem
tacksamma att novellistiskt utnyttja. Att bakom
berättelsen kan ligga en eller annan tradition
om egendomliga hemliga samfund bland den
infödda befolkningen är emellertid långtifrån
omöjligt. Den etnografiska forskningen har ju
påvisat, att dylika sällskap existera bland en
mängd folk och stammar på det primitiva
kulturstadiet, och att deras ceremonier haft en
viss formell släktskap med frimureriets kan
likaledes mycket väl tänkas. Att Kipling
accepterat tanken på ett direkt samband beror väl
huvudsakligen därpå, att han i ett dylikt
sammanhang fann ett starkt stöd för sin
övertygelse om frimureriets världsomspännande
uni-versalitet.
Som sannolik utgångspunkt för den skakande
balladen om Danny Deever pekar sir George
på en tilldragelse, som ägde rum 1886 på ett
engelskt regemente i tjänst vid den indiska
nordgränsen: en menig soldat vid namn
Flax-man sköt ned en sergeant vid regementet och
blev kort efteråt hängd under de former, som
den engelska krigslagen i dylika fall
föreskriver, d. v. s. offentligen, inför hela det i fyrkant
uppställda regementet. Också det i balladen
antydda hemska förspelet till avrättningen har
sin motsvarighet i verkligheten. Den
dödsdömde fick nämligen marschera till galgen i
mycket långsam takt förbi kompani efter
kompani av sitt gamla regemente, under det att
regementsmusiken spelade. Det är denna
beklämmande spökstämning, som Kipling så
mästerligt återgivit i sin ballad med dess dystra
omkväde »They’re hanging Danny Deever in
the morning».
I fråga om de engelska officerarnas och
tjänstemännens förhållande till de infödda
kvinnorna, vilket utgör bakgrunden till
berättelsen »Georgie Porgie», ger sir George
åtskilliga intressanta upplysningar. Särskilt
vanliga ha dylika förbindelser varit i Burma, där
Georgie Porgie är stationerad. De burmanska
kvinnorna ha anseende för att vara ytterst
behagliga, livliga, intelligenta och trofasta.
Temporära förbindelser mellan dem och engelska
funktionärer ha därför blivit en ständigt
återkommande företeelse. Många äro de
engelsmän, som skulle dukat under för malaria eller
andra sjukdomar, om de ej med rörande
omsorg vårdats av sina infödda hustrur. Från
landets sätt att se innebära dessa förbindelser
ingenting nedsättande ur vare sig moralisk eller
social synpunkt. Då den europeiska parten
efter några år förflyttas eller reser tillbaka till
England, är det sed och bruk, att hans infödda
hustru återvänder till sin by, medförande de
gåvor hon fått under den tid förbindelsen varat.
Finnas barn, följa dessa modern. För henne
betyder skilsmässan endast att hon kan börja
se sig om efter en ny make, och ofta nog kan
man efter någon tid finna henne gift för andra
gången, då vanligen med någon kinesisk
eller indisk köpman. Burmanerna själva anses
så lata och fordrande, att de i kvinnornas ögon
457
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
