Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1938 - Oslostaternas handelspolitiska samarbete, av Ragnar Kumlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSLOKONVENTIONEN
åtaganden gick överenskommelsen avsevärt
längre än Oslokonventionen.
Haagöverenskommelsen avslöts för en tid av
ett år och träder sålunda ur kraft den 1 juli
1938. De svårigheter, som uppkommit vid
dess tillämpning och som lett till att
konventionsstaterna icke ansett sig kunna förnya
den, gälla uteslutande
importkontingenterings-systemens tillämpning. Flera olika
omständigheter ha samverkat till att göra åtagandena
härvidlag mera betungande än vad som kunnat
förutses vid överenskommelsens avslutande.
Sålunda framkommo vissa utanför
överenskommelsen stående stater med anspråk på att
i kraft av mest-gynnad-nations-rätten, d. v. s.
utan vederlag, komma i åtnjutande av samma
lättnader i kontingenteringshänseende, som
givits de till överenskommelsen anslutna
staterna. Dessa anspråk har man i viss utsträckning
måst tillmötesgå. Härtill kommer, att
konjunkturläget under den tid överenskommelsen varit
i kraft undergått en försämring i vissa av de
till överenskommelsen anslutna staterna,
varigenom läget för åtskilliga industrier, vilkas
produkter berörts av
kontingenteringslättna-derna, utvecklat sig i ogynnsam riktning, något
som bland annat tagit sig uttryck i en stegring
av arbetslösheten. Ett behov har sålunda
framkommit att bispringa dessa industrier genom
återställande av det skydd kontingenteringen
utgjorde.
Frågan om Haagöverenskommelsens
förlängning efter den 1 juli 1938 diskuterades ingående
vid ett möte, som ägde rum i Oslo den 9—11
maj 1938 mellan handelspolitiska experter
från de till överenskommelsen anslutna
staterna. Det visade sig härvid, att de ovan
berörda svårigheterna voro alltför stora och
att förutsättningar för överenskommelsens
förlängning saknades. Man var emellertid enig
om att icke helt uppgiva det vidgade
handelspolitiska samarbete, som inletts genom
Haagöverenskommelsen, utan söka i görligaste mån
bibehålla kontakten för framtiden. Tills vidare
finge emellertid konkreta åtaganden om
införsellättnader avhandlas mellan länderna två
och två och överenskommelser härom taga
formen av tvåsidiga avtal.
Såsom resultat av Oslomötet undertecknades
den 11 maj 1938 en deklaration, avsedd att träda
i kraft den 1 juli 1938, då
Haagöverenskommelsen utlöper. Oslostaterna konstatera häri,
att världskonjunkturens utveckling för
tillfället icke tillåter dem att förnya
Haagöverenskommelsen, men de uttala samtidigt, att de
likväl önska fortsätta Oslosamarbetet, och
förklara sig beredda att, så snart de ekonomiska
förhållandena medgiva det, återupptaga
gemensamma överläggningar för att få till stånd en
minskning av hindren för handelsutbytet. De
förklara vidare, att de under mellantiden skola
behandla varandras exportintressen med
största möjliga välvilja och, om de bli nödsakade
införa nya restriktionsåtgärder, taga hänsyn till
varandra samt söka bibehålla normala
ekonomiska förbindelser.
I deklarationen bibehålles den genom
Haagöverenskommelsen införda
underrättelseskyldigheten i fråga om kvantitativa restriktioner,
valutakontroll och särskilda införselavgifter.
Vidare stadgas att, om en av Oslostaterna
finner, att dess näringslivs intressen hotas av
onormal konkurrens, utövad på dess
territorium av invånare i annan Oslostat, den senare
staten bör vara beredd att, om framställning
därom göres, ingå i överläggningar i frågan.
Den regering, som mottagit sådan
framställning, skall inleda en undersökning av
sakförhållandet och i förekommande fall tillsammans
med den stat, som gjort framställningen,
överväga vilka åtgärder, som möjligen skulle kunna
vidtagas för att avhjälpa det påtalade
förhållandet. Även i andra fall av onormal
konkurrens skola Oslostaterna kunna upptaga
överläggningar.
Slutligen lämnas vissa föreskrifter av prak-
460
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
