Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1938 - Reumatismen och klimatet. En folksjukdom i belysning av nyare rön, av Gunnar Edström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REUMATISM
alltså höra till reumatism-begreppet i modern
mening, men dessa fall äro mycket sällsynta i
jämförelse med de fall av ischias, som bero på
andra faktorer, t. ex. blott utgöra en
utstrålande smärta från korsryggen, beroende på
otillräcklig ryggmuskulatur eller
överansträngning av denna, alltså en smärta, som medicinskt
sett har släktskap med träningssmärtan. Ett
sådant muskulärt överansträngningsmoment
finner man ofta, när det är fråga om
sjukdomstillstånden vid muskelreumatism och
neural-gier, och detta är ej reumatism i modern mening.
Slutligen finns det en massa lättare
sjukdomstillstånd, som även av allmänheten räknas
till muskelreumatism, och det är de ä r
r-smärtor, som uppkomma på platsen för ett
föregående benbrott eller annan skada eller
sjukdom. Har man t. ex. brutit ett ben i sin
ungdom, får man där ofta ärrsmärtor på gamla
dagar, och då säges det gärna, att
»reumatismen ansätter i benet». Denna smärta har
ingenting med det äkta reumatism-begreppet
att göra, det är en ärrsmärta. Värk i sådana
kroppsdelar, som förut varit skadade, har man
sökt förklara på så sätt, att man på grund av
den gamla skadan ej har fullt normala
nervelement i dessa utan sådana, som lättare än
andra »normala» reagera med
smärtförnimmelser, om känsligheten på ett eller annat
sätt ökas.
Nu har man emellertid empiriskt kunnat
fastställa, att en sådan förskjutning av
känsligheten uppträder hos vissa människor —• ej
alla — vid en del väderleksombyten, och
orsaken till att dessa väderlekssmärtor uppträda
skulle alltså vara, att dessa
ärrsmärtor äro väderlekskänsliga. Det är
framför allt förskjutningarna i det
luftelektriska tillståndet vid väderleksfronterna, som
därvid anses vara det verksamma.
En sådan väderlekskänslighet
utmärker däremot icke den äkta
reumatiska infektionen, såvida vi ej
även här ha att göra med ärrsmärtor, alltså
resttillstånd efter en lokalt utläkt process.
Det kan nämligen vara så, att den reumatiska
infektionen hos samma individ mycket väl kan
ha läkt ut på ett ställe eller i ett organ i
kroppen men fortsätter på ett annat. En
uppträdande väderlekssmärta är naturligen i så
fall ett gott tecken, ett tecken på utläkning.
Den äkta reumatiska
infektionen har emellertid en annan egenskap, den
är mycket känslig för klimatet.
Den är ytterligt sällsynt i tropikerna, är mindre
vanlig i de subtropiska zonerna, och dess
egentliga utbredningsområde är de kallare trakterna
av de tempererade zonerna. Att reumatismen
är sällsynt i tropikerna har länge varit känt,
men en del uppgifter ha förefallit att strida
mot denna uppfattning. Så har det tidigare
sagts, att ledgångsreumatism skulle ha varit
en synnerligen utbredd sjukdom bland de
slavar, som byggde de stora pyramiderna i
Egypten, att döma efter de skelettfynd, som man
där gjort. De deformerade benändar, som där
påträffats, härstamma emellertid icke från
individer, som varit sjuka i verklig kronisk
ledgångsreumatism; deformationerna ha
förorsakats av ledförändringar, som sannolikt uppstått
i samband med dessa slavars tunga arbete.
Att reumatismen icke trivs i tropikerna visas
dock ej blott av detta utan även därav, att
det tropiska klimatet befunnits
vara det yppersta hjälpmedlet,
då det gäller att bota svåra fall
av reumatism. Det kanske ej hjälper i
alla fall, det finns intet medel, som så gör, men
de allra flesta reumatiskt sjuka, som komma till
tropikerna, tillfriskna. Den amerikanske
läkaren Coburn gjorde i detta avseende med
Rocke-fellerfondens ekonomiska bistånd för några år
sedan ett belysande experiment. Han utvalde
ett antal mycket svårt reumatiskt sjuka, som
en längre tid vårdats på sjukhusen i New York
men där icke företett nämnvärd förbättring, och
468
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
