- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Första årgången. 1938 /
482

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1938 - Biogeografiska världsproblem. Florans och faunans härkomst på isolerade områden, av Nils Odhner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIOGEOGRAFI

djurgeografiska indikatorer, då de ej ha samma
möjligheter till spridning som rörligare djur,
t. ex. insekter, visa ett par endemiska släkten
svag anknytning till Afrika. Det kan dock ej
vara tal om någon överföring av recenta arter
därifrån, ty rent afrikanska former saknas på
Saint Helena, och de införda äro allmänna s. k.
synantropa arter, som inkommit i sällskap
med kulturväxter o. d. genom människans
samfärdsel.

En något säkrare bas för bedömandet av
florans och faunans härkomst ger oss
undersökningen av Bermudasöarnas växt- och
djurvärld. Numera ha dessa öar en areal av blott
50 km2, men i tertiärtidens senare del utgjorde
de en vulkan av långt större Utsträckning. Från
detta stadium i deras tillvaro datera sig utan
tvivel de därvarande endemiska växt- och
djurformerna, de förra fåtaliga med tydligare
anslutning till Amerika och Västindien än de
senare. Bland de endemiska lägre djuren
finnas åtskilliga arter gråsuggor av tre europeiska
släkten och ett släkte landsnäckor med tretton
arter, av vilka nio äro fossila i de där
befintliga pleistocena avlagringarna. Detta släkte
måste således ha inkommit till ön långt före
människans uppträdande där. Det anses
närmast befryndat med ett släkte snäckor från
Nordamerikas östra delar, vilket dock aldrig
funnits på ön. Icke förty anses
Bermudasöarnas fauna av flera forskare ha inkommit
genom tillfällig transport med vind och våg
från Amerika. De endemiska formerna tyda
dock snarare på att den inkommit från något
närbeläget område med anknytningar åt olika
håll, vilket sedan försvunnit i havet.

Kan man icke komma till full klarhet
angående växt- och djurvärldens härkomst på
öarna i Atlanten, så synes utsikten att vinna
kännedom i dessa hänseenden om de långt mer
isolerade öarna i Stilla havet vara ännu mindre.
Men i varje fall har detta ej avskräckt från
försök, och dessa ha lett till resultat av bety-

dande intresse. I första hand ha vi professor
C. Skottsberg i Göteborg att tacka för
värdefulla undersökningar på dessa ensliga men för
forskaren lockande platser av jorden.

Utanför Chiles kust ligga de små Juan
Fer-nandezöarna, mera bekanta som den
skeppsbrutne Robinson Crusoes ofrivilliga hemvist.
De reserverades till nationalpark av Chiles
regering 1935 på grund av sin egenartade natur.
Egendomligt nog ha dessa öar vissa drag i
flo-ran och även faunan gemensamma med Hawaii,
ett förhållande, som tydligtvis ingen
transportteori gör begripligare. Mer än hälften av floran
består av endemiska arter, efter sin släktskap
fördelande sig på följande grupper: c:a 49 % ha
sina närmaste anförvanter i Sydamerikas
tropiska delar, c:a 18 % äro besläktade med
ant-arktiska och magellanska arter, men ej mindre
än c:a 33 % tillhöra släkten med utbredning
över Stilla havets övärld, något så mycket mer
anmärkningsvärt, som Juan Fernandez ligger
många gånger längre bort från de pacifiska
ögrupperna än från kusten av Sydamerika.
Även de marina algerna äro olika de
sydamerikanska. Den marina faunan innehåller dels
sydamerikanska, dels pacifiska element; c:a
50 % torde vara endemiska arter. Utan att
antaga ett sjunket landområde i öarnas
omgivning är det svårt att förstå denna
sammansättning, och Skottsberg anser, att ett sådant större
land funnits och sammanhängt med Chile men
i tertiär tid sjunkit i samband med Andernas
uppveckning.

En engelsk entomolog Meyrick, som 1926
undersökt småfjärilarna på ön Rapa (Opara)
bland Tubuaiöarna (Australöarna), kommer
till den slutsatsen, att även denna lilla ö måste
ha utgjort en del av ett mycket större land,
förbundet med Fidji och Australien, varför
havsbottnen någon gång i tertiär tid måste ha
legat 4 000 m högre än nu.

Ett viktigt bidrag till frågan om hur
Söder-havsöarna tagits i besittning av sin inhemska

482

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1938/0514.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free