Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1938 - Biogeografiska världsproblem. Florans och faunans härkomst på isolerade områden, av Nils Odhner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOGEOGRAFI
Bild 2. Bipolär utbredning av Priapulus caudatus. Efter Baltzer.
återge, en gång legat högre och då utgjort dessa
förmedlande bryggor, en förmodan, som
undertecknad framställt redan 1923.
I verkligheten skulle detta högre läge av
ryggarna förklara även andra faunistiska
egendomligheter inom Atlanten, bl. a. bipolariteten
(bild 2), enär den mittatlantiska ryggen kunde
tänkas ha tjänat polarområdenas djurformer
till en spridningsväg från den ena hemisfären
till den andra, i synnerhet i fråga om djurarter,
som sakna planktoniskt larvstadium, såsom
Priapulus caudatus (en »stjärnmask»), och
sådana, som föda bentoniskt (på stora djup)
levande ungar, såsom Psolus squamatus (en
»sjögurka»), båda bipolära. Dessa måste ha
utbrett sig längs en kontinuerlig kustlinje.
Detsamma måste ha varit fallet med de
ant-arktiska djurformer, som sakna fritt
simmande larver och i stället ha yngelvård och
som förekomma vid de isolerade öarna i de
antarktiska farvattnen. Man har antagit, att
denna yngelvård uppkommit genom naturligt
urval, i det att fritt simmande larver skulle
vara till skada för artens bestånd, då de ju löpa
risk att bortföras av strömmarna och omkomma
i de vida vattnen, medan yngelvården säker-
ställer artens tillvaro på de snävt tillmätta
lokalerna. Dock kan ett sådant
orsakssammanhang direkt motbevisas. Hårliljan Isometra
vivipara t. ex. förekommer ej blott på isolerade
öar utan även vid kusten av Argentina, där
den togs av Svenska sydpolarexpeditionen.
Larvstadiets reduktion hos denna form, och
därmed antagligen hos de andra vivipara
formerna, torde därför bero på andra
omständigheter, vilka vi lämna därhän, men då den
konstateras hos identiska arter på vitt skilda öar,
finns endast en möjlighet att förklara deras
utbredning, nämligen att öarna förr varit
förbundna med varandra genom land eller
sub-marina ryggar.
Alla biogeografiska fakta, som vi i det
föregående berört, peka samfällt på att fasta
förbindelser en gång existerat mellan numera
isolerade förekomstorter för liv eller mellan
sådana och försvunna moderland.
Förbindelsernas närmare beskaffenhet är svårare att
fastställa, då de ju försvunnit i djupet.
Havsbottnens konfiguration kan dock, som nämnts,
ge oss en fingervisning om att förlägga de
behövliga förbindelserna till just de nuvarande
undervattensryggarna. Enligt den amerikanske
485
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
