Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1938 - Laxens vandringar. Ett biologiskt-ekonomiskt problem, av Gunnar Alm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAXENS VANDRINGAR
dan den vederbörligen uppmätts och
anteckningar gjorts om märkets nummer,
märkningsplats etc. När en sådan lax sedan återfångas,
Bild 4. Del av laxfjäll. Laxens ålder 4,5 år (3 år i
älven och 1,5 år i havet). Efter Menzies-Järvi.
är det viktigt, att märket genast insändes till
någon fiskerimyndighet (i vårt land
lantbruksstyrelsen, Stockholm) med uppgifter på
storlek, fångstplats och fångsttid. Man får då
en ersättning av vanligen 2 kr. samt
portoutlägg.
Under åren 1924—26 märktes flera tusen
utvandringsfärdiga laxungar, som hade uppfötts
i dammar vid Kälarnes fiskeriförsöksstation i
Jämtland. De utsattes i ungefär lika stort
antal i Indals- och Ångermanälvarna. Av dessa
laxar återfångades sedan åtskilliga, dels i södra
Östersjön och dels i de båda nämnda älvarna.
Ingen av dem fångades emellertid i någon
annan älv. De, som hade märkts i
Indalsälven, kommo tillbaka dit, och de, som märkts
i Ångermanälven, kommo tillbaka till denna
älv. Dessa märkningar visade sålunda, dels att
laxen gör långa vandringar från de norrländ-
ska älvarna till Östersjöns södra delar, dels
att den för sin lek återvänder till den älv,
varifrån den utvandrat som unge.
Detta sista har även bestyrkts genom de
märkningar av laxungar, som i England och
Nordamerika kommit till utförande i ofantligt
stor skala — det har i Nordamerika gällt
märkning av 100 000 exemplar. De återfångade
laxarna ha antingen tagits i de älvar eller
älvdelar, där de märkts, eller i havet, och då ofta
på stort avstånd från märkningsplatserna. Vad
Östersjölaxen angår, ha vidare märkningar av
laxungar i vissa vatten på de tyska kusterna
visat, att dessa laxar oftast återfångas i
närheten av märkningsplatserna och att de ej göra
några längre vandringar.
Märkning har också skett av större laxar,
som fiskas i havet. Många sådana laxar, som
vid en storlek av 1—2 kg märkts vid kusterna
av Danmark, Tyskland och Polen ha, ibland
samma år, ibland 1 à 2 år senare, återfångats
1 de nordsvenska och finska älvarna, delvis
som stora laxar på 10 kg och mera. Å andra
sidan ha laxar, som märkts i samband med
romtagningen vid laxodling i de nordliga
svenska och finska älvarna, sedan återfångats i
södra Östersjön. Några ha t. o. m. efter 1 och
2 års uppehåll i havet återvänt till sin
tidigare lekälv.
De nu nämnda märkningarna av laxungar i
Norrlandsälvarna och av större laxar i sydliga
Östersjön visa, att Östersjölaxen under sitt
havsliv ofta drar sig ned till södra Östersjön.
Här finner den tydligen goda livsbetingelser,
såsom saltare vatten och rik tillgång på föda.
Däremot finnes intet, som tyder på att denna
lax i större utsträckning skulle vandra ut ur
Östersjöområdet liksom ej heller på att lax
från andra älvar söker sig in i Östersjön.
Resultaten av dessa märkningar göra det
sålunda troligt, att en del av den lax, som fångas
i sydliga Östersjön, måste härstamma från
nordliga älvar. Den allt noggrannare statisti-
510
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
