Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1938 - Laxens vandringar. Ett biologiskt-ekonomiskt problem, av Gunnar Alm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAXENS VANDRINGAR
Bild 6. Resultaten av märkning av större lax på
norska västkusten. Dubbel cirkel = märkningsplats.
Svarta, fyllda ringar = återfångstplatser. Efter K. Dahl.
sådana älvar, där laxen dels har en hög
utvandringsålder, dels förekommer i tillräcklig
mängd för att kunna ge upphov till ett rikligt
fiske även i havet. Dessa fordringar uppfylla
först de nordsvenska och nordfinska älvarna.
Den höga utvandringsåldern hos laxen i södra
Östersjön visar alltså tydligt vad man förut på
grund av statistik och märkningar kunnat
antaga, nämligen att den lax, som här fångas i
stor mängd, måste härstamma från svenska
och finska laxälvar. Laxen från dessa
företager sålunda i regel vandringar ända ned till
sydligaste delarna av Östersjön, innan den
åter uppsöker sina utvandringsälvar för att
leka.
Dylika långväga vandringar gör laxen även
inom andra områden. Laxmärkningar under
de senaste åren i Norge ha nämligen
ådagalagt, att de medelstora och större laxar, som
komma in mot de norska kusterna,
huvudsakligen utgöras av laxar, vilka skola vandra upp
för lek i närbelägna älvar, men därjämte även
av laxar, som härstamma från avlägsna
trakter, där de sedermera skola söka sin lekplats.
Dylika vid Norges västkust märkta laxar ha
återfångats i Sverige, Skottland och
Nordryssland. Dessa laxar ha följaktligen utvandrat från
där belägna älvar och utsträckt sina vandringar
i havet över stora delar av Nordatlanten. En
av dessa långväga vandrare bör särskilt
omnämnas för sin rekordfart. Denna lax
förflyttade sig på 11 dygn inte mindre än 1100 km
eller i genomsnitt minst 100 km per dygn, i
verkligheten säkert åtskilligt mera, då laxen
väl knappast använt »fågelvägen».
Frågar man sig nu hur laxens långa
vandringar kunna förklaras, torde man utan vidare
kunna säga, att vandringarna ut mot havet
åsyfta uppsökandet av goda näringsplatser,
vandringarna tillbaka till älvarna åter
lämpliga lekplatser, indirekt för släktets förökning.
Mest egendomlig är givetvis laxens förmåga
att hitta tillbaka till sin ungdoms älv. Låt vara,
att vattnets kemiska sammansättning varierar
i olika älvar och att älvmynningarnas
konfiguration och därav betingade
strömförhållanden växla från fall till fall, så förefaller det
dock gåtfullt hur laxen kan särskilja och
igenkänna allt detta. Att denna förmåga finnes
måste dock anses bevisat, antingen den
sammanhänger med de hos fiskarna
förekommande sinnesorganen i sidolinjen eller har sin
orsak i andra för oss hittills obekanta
sinnesför-mögenheter.
Till slut må också med några ord beröras de
512
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
