- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Första årgången. 1938 /
527

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1938 - Rätoromanskan. Det fjärde nationalspråket i Schweiz, av Paul Högberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RÄTOROMANSK AN

rätiska och tyska språkundervisningen
beträffande folkskolorna i Graubündens omkring
120 rätiska kommuner har också sedan långt
tillbaka garanterats genom en anordning, som
tar hänsyn till de lokala förhållandena. För
ett trettiotal år sedan var det emellertid endast
i 5 % av dessa skolor, som ingen undervisning
förekom i tyska och i 20 % ingen dylik i rätiska.
De övriga 75 % fördelade sig på olika
kombinationer av rätiska och tyska, representerande
således den progression, varmed den rätiska
folkskolan under fredlig utveckling av
förhållandena så småningom skulle ha förtyskats.
Den reaktion, som inträtt under de senare åren
för att återinsätta modersmålet i dess
rättigheter, har dock i sin mån bidragit till att som
regel de fyra första årens undervisning
omfattar rätoromanska och det femte, ev. det fjärde,
tyska. Ävenså tryckas och översättas stora
kantonrådets lagförslag regelbundet till den
romanska dialekten i Oberland, men den tyska
texten betraktas som autentisk. Myndigheterna
taga naturligtvis även emot inlagor på
romanskt språk men svara i allmänhet på tyska,
om den ansökande behärskar detta språk.

I federala angelägenheter, t. ex. i fråga om
förbundsdomstolen, avkunnas också dom på
det språk, som använts i besvärsinlagan, och i
militärlivet äga rekryterna rätt att välja det
språk, som skall användas för deras utbildning.
Den statistik man har från början av vårt
århundrade visar emellertid, att 71 % av
Graubündens värnpliktiga valde tyskan och endast
19,5 % rätoromanskan.

I vad mån nationaliseringen av
rätoromanskan kommer att inverka på denna utveckling
återstår att se. Självfallet betyder det, att det
tvång till tvåspråkighet, som dess tillbakasatta
ställning i federala angelägenheter medfört,
lättas, men man synes närmast betrakta
åtgärden som en akt av rättvisa mot en nationell
minoritet och ej göra anspråk på att
rätoromanskan även skulle få karaktär av officiellt

språk i Schweiz, vilket förbehålles de tre
övriga. På grund av frånvaron av ett enhetligt
språk skulle detta också medföra svårigheter
av både praktisk och ekonomisk art. Däremot
är det meningen, att de viktigaste lagarna och
förordningarna skola översättas till två
tredjedelar på statens bekostnad. Normerna därför
bestämmas i en särskild lag, och vilken dialekt
i så fall skall komma till användning, särskilt
i tvivelaktiga fall, beslutas av förbundsrådet,
efter hörande av kantonrådet. Den officiella
nomenklaturen i fastighetsregister, på kartor,

1 tidtabeller eller postförvaltning etc. skall
också återges på rätoromanska. Likaså önskar
man, att översättningen av dokument, som
inkomma till federala och judiciära
myndigheter, sker utan kostnad för parterna, såsom
redan praxis är i fråga om förbundsdomstolen.
Till slut tycks man också påräkna ett
kraftigare ekonomiskt understöd än förr för
åtgärder till språkets bevarande och utveckling,
som t. ex. tryckningen av ordböcker och
läroböcker.

Det gäller ju ej här någon större
befolkningssiffra. Rätoromanska talas för närvarande av
ungefär 45 000 eller en sjuttiondedel av Schweiz’
befolkning, under det att tyskarna beräknas till

2 900 000 och italienarna till 240 000. Dess
egentliga hemvist är emellertid som sagt
Graubün-den, där romanerna 1930 utgjorde omkring
40 000 eller 35 %, tyskarna 51 % och italienarna

14 %. Resultatet av folkräkningarna synes
utvisa, att det italienska elementet är ungefär
konstant, då däremot tyskan företer en tendens
att breda ut sig på rätoromanskans bekostnad,
varför man också förutsagt dess försvinnande
redan i vårt århundrade.

Från början har det naturligtvis ej varit så,
utan det är resultatet av en århundraden
igenom fortgående germaniseringsprocess. Det
i den gamla romerska provinsen Rätien (från

15 f. Kr.) uppkomna språk, varifrån rätiskan
leder sitt ursprung, omfattade ej blott Grau-

527

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1938/0563.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free