Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1938 - Augustusutställningen i Rom. En märklig insats i romersk lärdomshistoria, av Axel Boëthius - Strömstyrkan i blixten, av Harald Norinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLIXTENS STRÖMSTYRKA
och historiens historia. En förnyad, vidgad
helhetsbild — sammanhållen i den synnerligen
värdefulla katalogen — skall överleva den och
utan varje tvivel göra sig märkbar både i
forskningen och den mera populära
framställningen av romarriket lång tid framåt.
Lär-domshistoriskt har Augustusutställningen gjort
Augustusåret till ett märkesår inom sitt
område — och den förtjänar därför en plats i
årets krönika ej blott som tillfällig sevärdhet
utan som en insats, som man har anledning
att minnas och till vilken man länge skall
återvända. Axel Boèthius.
STRÖ MS T YR KAN®!
BLIXTEN.
Blixtens strömstyrka fångade intresset på ett
tidigt stadium i fysikens utveckling. Detta var
för övrigt en fullt förklarlig omständighet, ty
en blixturladdnings verkningar genom
smältning av metallföremål eller splittring av fasta
föremål såsom trä och sten tydde på
strömstyrkor i blixtbanan, som vida överstego de värden,
vilka kunde uppnås med äldre
laboratorieutrustningar.
Redan den kände franske astronomen,
fysikern och politikern F. Arago (1786—1853) sökte
bestämma blixtens strömstyrka, och senare
möter man flera allmänt kända fysiker, som
sysslat med samma problem. I detta
sammanhang kan erinras om så bekanta namn som
engelsmannen sir Oliver Lodge och tyskarna
E. Riecke och W. Kohlrausch. Vid dessa
tidigare undersökningar försökte man beräkna
strömstyrkan i blixten från dess
smältverk-ningar i metalliska ledare.
Ett slående exempel på huru dessa smältverk
-ningar kunna variera får man genom jämförelse
i fråga om smältningens omfattning på de
åskledarespetsar av platina, som återgivas på bild
1. Sådana spetsar av platina äro som bekant
bortlagda i nyare åskledareanläggningar.
Spetsarna på bild 1 ha på sin tid varit uppsatta på
åskledare vid kyrkor i Sverige och ha tydligen
alla tre blivit träffade av blixten. Vad smält-
a b c
Bild 1. Smältverkan vid åskslag på åskledarespetsar
av platina.
ningens omfattning beträffar, visar ett av
fallen, a, mycket ringa smältning. Denna kan
uppskattas till endast hundradelen av
nedsmält-ningen på den spets, där den är störst, c. Ur
nedsmältningen kan man även
uppskattningsvis beräkna strömstyrkans absoluta värden.
Det var genom sådana uppskattningar, som de
nämnda fysikerna bestämde strömstyrkan i
blixten. De värden, som man med dessa i viss
mån osäkra metoder fick fram, rörde sig om
9 000, 52 000, respektive 90 000 ampere. Dessa
värden stämma, som vi skola se av det följande,
förvånansvärt väl med vad man numera funnit
med förfinade och mera exakta mätmetoder.
De tidigare beräkningarna av blixtens
strömstyrka betingades för övrigt icke i någon högre
grad av kunskapsteoretiska skäl med syfte att
lära känna blixtens elektriska
urladdningsegenskaper. Med all sannolikhet var det den
lämpligaste dimensioneringen av åskledare, som
föranledde dessa tidigare beräkningar.
Tvärsnittet hos ledningarna i ett åskledaresystem måste
nämligen vara så avpassat, att för stark
uppvärmning och smältning vid åskslag bli helt
uteslutna. I det hänseendet sökte man på
praktiskt intresserat håll anlita den sakkunskap,
som stod till buds. Detta var väl närmast skä-
555
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
