Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1938 - Konstriktionsteorien. En förklaring till jordskorpans sekulära rörelser, av Nils Odhner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTRIKTIONSTEORIEN
Även dessa till synes egendomliga fenomen varemot krustalvalvet i en geosynklinal vid
förklarar konstriktionsteorien på ett enkelt uppvärmning och åtföljande utvidgning ökar
sätt. Under istiden avkyldes havsbottnarna av trycket på de subkrustala massorna (jämför
det kalla nedsjunkande polarvattnet. Den bild 2). Dessa tryckeffekter påverka sålunda de
konstriktion, som blev följden, skedde hos de subkrustala massorna, som å sin sida få sin
Bild 6. Perspektivskiss av geosynklinal med konvex
längsprofil i konstriktion.
vidsträckta djupbäckenen tämligen
likformigt i alla riktningar, men inom de långsträckta
randtrågen, antingen man uppfattar dem som
restgeosynklinaler eller uppkomna på andra
sätt, medförde konstriktionen
spänningsmotsättningar. I sin längdsektion följa dessa
rännor nämligen geoidytans konvexa krökning,
medan tvärsektionen är konkav (bild 6). Då
nu konstriktionen strävar att förkorta dessa
längder, blir följden, att tvärsektionerna sträva
att höja, längdsektionen att sänka
bottenprofilen. Den längre dimensionen utvecklar den
större kraften och bryter motståndet från den
mindre, tvärdimensionerna tänjas därför
utöver hållfastheten, d. v. s. brista, och en
längs-gående spricka kommer att uppstå i bottnen
enligt samma orsaker, som bild 4 visar för de
överhöjda antiklinalerna. De stora
djuphavs-gravarna ha ju också, som bekant, en V-formig
tvärprofil.
Det andra åsyftade kriteriet på
konstriktions-teoriens sannolikhet kan här endast helt kort
beröras. Det utgöres av de s. k. gravimetriska
anomalierna inom större regioner av jordytan,
vilka värden växla efter de olika möjligheter,
som geoantiklinaler och geosynklinaler kunna
erbjuda i konstriktionshänseende. Vid
uppvärmning utvidga sig ju antiklinalerna och
höjas, varigenom jordskorpans tryck på
underliggande massor minskas inom antiklinalen,
Bild 7. Tyngdkraftens växling över Italien och
angränsande hav. Efter Kayser.
specifika vikt ökad eller minskad efter trycket,
vilket bör ge sig till känna i tyngdkraftens
avvikelser från det normala medelvärdet. Detta
antagande visar sig också hålla streck.
Geoan-tiklinaler inom kontinenterna, där ju
jordskorpan är betydligt varmare än under världshaven,
visa också ett underskott av tyngd (s. k.
minusanomalier), varemot geosynklinaler med en
relativt varm jordskorpa, såsom Medelhavet,
visa tyngdöverskott, plusanomalier (bild 7).
På de avkylda oceanbottnarna däremot finner
man omkastade värden, alldeles som teorien
fordrar.
Konstriktionsteorien räknar, såsom av det
sagda framgår, med jordens egen värme som
kraftkälla för de sekulära geologiska
rörelserna. Dessa ske rytmiskt i så måtto, att vissa
perioder, såsom tertiärtiden, då dilatation av
jordskorpan äger rum till följd av värmets
ledning från jordens inre ut i periferien,
omväxla med avkylningsperioder, såsom istiden,
en växling, som man funnit genomgå jordens
hela geologiska historia. Periodiciteten synes
vara automatisk, ty en extrem uppvärmning
och höjning av antiklinala valv sådana som
kontinenter leder till ett bakslag i form av deras
avkylning och konstriktion, denna bringar
an-tiklinalerna att sjunka till en djupare nivå,
närmare den inre värmekällan alltså, som
därigenom får bättre verkan, så att ånyo värme
4—NFM38:8
597
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
