Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1938 - Konstriktionsteorien. En förklaring till jordskorpans sekulära rörelser, av Nils Odhner - Festspelen i Salzburg, av Gösta Morén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SALZBURGFESTSPELEN
ledes ut från jordens innandömen och höjning
av jordskorpan inom den kanske numera
genom en gravsänka (geosynklinalanlag)
uppdelade antiklinalen åter inträder. På liknande
sätt leder en extrem uppvärmning av
geosyn-klinalerna till ett bakslag, i det att dessa
uppvec-kas till bergskedjor, nya antiklinaler alltså, som
ofta bilda en tillbyggnad till kontinentalblocken.
Följden av denna värme växling från den ena
geologiska perioden till den andra blir sålunda
en ständigt fortgående omdaning av jordytan
men därjämte ej ett ständigt pendlande
omkring ett termalt medelläge utan en småningom
skeende värmeförlust, som medför en
ackumulerad och persistent verkan av konstriktionen,
vilket är liktydigt med kontraktion
(radieförkortning). Konstriktionsteorien är sålunda en
förutsättning för och ger en ny aktualitet åt
den sedan gammalt bekanta
kontraktions-teorien. Nils Odhner.
FESTSPELEN I SALZBURG.
Salzburg är sedan
gammalt en
kulturhärd, där särskilt
musik och teater
omhuldats. I dess
omedelbara närhet, vid
lustslottet Hellbrunn,
uppfördes under
1600-talets andra
decennium Tysklands
första friluftsscen på
vilken även den
första operan på tysk
botten gavs. Inne i själva staden låg slottet
Mirabell med sin häckteater, och från
1600-talets senare hälft härstammar den klippteater,
som en av furstärkebiskoparna Thun lät
uthugga ur ett stenbrott i Mönchsberg. Det var en
klippridskola, där hovets förlustelser av olika
slag, ryttaiiekar o. d., ägde rum. Den sist-
nämnda har under festspelen åter tagits i bruk,
och här har framförts »Faust». Fr. o. m.
innevarande sommar har scenen vigts åt »Egmont»,
varför en tidigare uppbyggd »Fauststad» rivits;
en kopia av gamla Bryssel har i stället uppförts.
Man gör sig med säkerhet inte skyldig till
någon överdrift, om man säger, att Salzburgs
störste son är Wolfgang Amadeus Mozart. Det
är också minnet av detta musikaliska geni, som
närmast väckt tanken på ett festspelens
Salzburg i nutida mening; de tidigare
Mozartfest-spelen eller -festerna ha givit uppslaget. Första
gången en sådan musikfest ägde rum var i
samband med avtäckningen av
Mozartmonu-mentet 1842. Denna fest, helt ägnad den store
Salzburgtonsättaren, blev en betydande
konstnärlig framgång, som även gav genklang
utanför hemlandets gränser och som följdes av
Mozartfester i Salzburg under 1800-talets
senare hälft och in på 1900-talet, de senare
utgörande bryggan över till de nutida stora
internationella festspelen.
Bland de ivrigaste tillskyndarna till en årligt
återkommande musikfest, ägnad Mozart, och
till uppförandet för detta ändamål av ett
särskilt festspelshus märktes den ryktbare
Wagnerdirigenten Hans Richter, vilken för
övrigt ledde framförandet av »Don Juan» vid
musikfesten 1887, 100 år efter dess urpremiär.
Festspelen blevo under den följande tiden mer
och mer en statens officiella angelägenhet,
Wienoperan ställde sina förnämsta krafter till
förfogande, och Wienfilharmonikerna
medverkade; planerna på ett festspelshus togo alltmer
konkreta former, och internationella storheter
inom musikens värld engagerades. Här avbröt
emellertid världskriget för några år
utvecklingen. Men tanken på Salzburgfestspelen, på
ett fullföljande av redan delvis förverkligade
planer, levde kvar.
I Salzburg drömde man alla yttre svårigheter
till trots om att kunna fullfölja Hans Richters
tanke på en årligt återkommande Mozartfest
598
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
