Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1938 - Festspelen i Salzburg, av Gösta Morén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SALZBURGFESTSPELEN
och på ett Mozartfestspelshus. I Wien arbetade
musikskriftställaren Heinrich Damisch på en
utvidgad plan och skisserade konturerna till
ett världsfestspel, där inte enbart skulle
framföras Mozarts verk utan också den tyska
konstens mästerverk över huvud och dessutom
i viss utsträckning andra nationers främsta
tonskapelser. Vidare skulle enligt en av
Damisch utarbetad programskrift de nya
Salzburgspelen bl. a. vara andliga och världsliga
festspel, ägnade såväl den musikaliska som
dramatiska konsten och av viss folklig
karaktär. I Salzburg hade man givetvis svårt att
lämna tanken på Salzburgspelen som specifika
Mozartfestspel. I och med grundandet i Wien
1917 på Damischs initiativ av Salzburger
Fest-spielhausgemeinde var dock det salzburgska
motståndet brutet, och bland de ledande
konstnärer, som genast ställde sig till förfogande,
må i första rummet nämnas musikerna Richard
Strauss, Franz Schalk och Bruno Walter samt
diktaren och dramatikern Hugo von
Hof-mannsthal, som redan 1919 offentliggjorde en
grundläggande programskrift, med titeln
»Deutsche Festspiele in Salzburg», och därmed
utstakade riktlinjerna för festspelen. Till de
nyssnämnda anslöto ytterligare Max Reinhardt
och Alfred Roller. Trots efterkrigsårens hårda
Klippridskolan.
tryck och under stora svårigheter men sporrad
av en okuvlig vilja att på nytt på något sätt
hävda sig inför världen kunde man ganska
snart förverkliga den nya planen. Ett första,
under blygsamma förhållanden företaget men
lyckat försök utgjorde framförandet under år
1920 av Hofmannsthals nygestaltning av
medeltidsmoraliteten »Jedermann» (»Det gamla
spelet om Envar»). Det var Max Reinhardt, som
stod för regien, och i medeltida anda gav man
verket på domplatsen med domens italienska
barockfasad som bakgrund. Det mottogs med
starkt erkännande och upprepades en rad
följande år. 1922 vågar man sig på en utvidgning
av programmet; sålunda gåvos i
Kollegien-kirche Hofmannsthals »Das Salzburger grosse
Welttheater», på stadsteatern under Franz
Schalks och Richard Strauss’ ledning ej mindre
Den nybyggda »Egmontscenen» i klippridskolan.
Salzburg med slottet Hohensalzburg i bakgrunden.
599
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
