- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Första årgången. 1938 /
601

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1938 - Festspelen i Salzburg, av Gösta Morén - Sanktionerna och Oslostaterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SANKTIONER

Den nya politiska regimen synes åtminstone
tills vidare inte ha utövat något nämnvärt
inflytande på programmens utformning. i en del
detaljer har man ingripit, och en del gamla
namn ha ersatts med nya. Om spelens
nuvarande omfattning får man en föreställning
vid en blick på årets program. Spelen ha
sålunda pågått under tiden den 23 juli—den
31 aug. Härunder ha givits ej mindre än 27
operaföreställningar, omfattande 7 verk,
nämligen »Don Juan», »Figaros bröllop», »Fidelio»,
»Mästersångarna i Nürnberg», »Tannhäuser»,
»Rosenkavaljeren» och »Falstaff», 12
dramatiska föreställningar av »Egmont» och
»Amphi-tryon» (Kleist), 7 orkesterkonserter, 6
domkyrkokonserter av Salzburger Domchor (bl. a. ett
framförande av Mozarts »Requiem»), 8
serenader samt några kammarkonserter och
slutligen Mozarts mässa i c moll i S:t Peters gamla
domkyrka — samma plats, där den
ursprungligen uppfördes. Gösta Morin.

Sanktionerna och
oslostaterna.

Frågan om sanktionerna och deras
tillämpning har som bekant varit under livlig debatt
i olika länder, alltsedan det första försöket att
under italiensk-abessinska kriget tillämpa de i
Nationernas Förbunds akt intagna
bestämmelserna därom visade sig icke medföra åsyftat
resultat. Redan dessförinnan hade en stark
tvekan framträtt om systemets användbarhet i
praktisk politik. Man hade också underlåtit att
skrida till sanktioner vid tillfällen, då sådana
enligt förbundsakten uppenbarligen bort
tillgripas. Politiska opportunitetsskäl hade då
avhållit makterna från att inskrida. I stor
utsträckning hade man också befarat, att de
ekonomiska sanktionerna icke skulle stanna på
det ekonomiska planet utan leda till krigets
utvidgning genom de i sanktionerna deltagande
makternas indragning. Erfarenheterna från det

abessinska kriget och den omständighet, som på
sistone gjort sig gällande, att icke mindre än
tre stormakter, Japan, Tyskland och Italien,
lämnat förbundet, ha emellertid gjort, att den
förefintliga tveksamheten övergått till en
positiv strävan att frigöra sig från
sanktionsförpliktelserna. En början gjordes, när Belgien —
efter att ha tillkännagivit sin avsikt att hellre
söka sin trygghet i ett kraftigt ökat försvar än
i något defensivt förbund — i början av 1937
tog avstånd från den i sanktionsartikeln § 16
intagna förpliktelsen att ge makt som deltoge i
sanktioner fri passage genom sitt territorium.
Ungefär samtidigt förbehöll sig Holland att
självt få avgöra om det skulle deltaga i
sanktioner eller ej. Den 1 juli 1936 hade de
exneu-trala staterna Sverige, Danmark, Finland,
Nederländerna, Norge, Schweiz och Spanien i
en gemensam förklaring i Genève framfört sina
tvivel, om förutsättningarna, under vilka de
åtagit sig förbundsaktens förpliktelser, alltjämt
funnos kvar. Från svenskt håll följde i början
av innevarande år ett uttalande av
universitetskansler Östen Undén inför det utskott i Genève,
som tillsatts för att dryfta förbundsaktens
grundsatser. Han påpekade, att med hänsyn till
kända omständigheter Nationernas Förbund
icke längre kunde anses vara ett förbund med
den tvångskaraktär, som överensstämde med
ordalagen i sanktionsparagrafen, samt
förklarade, att svenska regeringen ansåge sig
berättigad att handla i enlighet med denna
uppfattning. Även andra uttalanden i samma riktning
ha gjorts. Det var sålunda i full
överensstämmelse med en förut tillkännagiven
ståndpunkt, när utrikesministrarna i de s. k.
Oslostaterna, Sverige, Belgien, Danmark, Finland,
Luxemburg, Nederländerna och Norge, vid ett
möte i Köpenhamn den 23—24 sistlidne juli i
en gemensam förklaring preciserade denna
ståndpunkt så, att sanktionssystemet, under
nuvarande förhållanden och genom den praxis
som följts under de gångna åren, erhållit en

601

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1938/0639.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free