Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Oktober 1938 - Beethoven och hans litterära förebilder. Arnold Scherings försök till tolkning av mästarens verk, av Sven E. Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEETHOVEN
BEETHOVEN OCH HANS
LITTERÄRA FÖREBILDER.
ARNOLD SCHERINGS FÖRSÖK TILL
TOLKNING AV MÄSTARENS VERK.
Länge var tonkonsten musernas tjänande
syster. Först med det offentliga
konsertväsendets uppkomst under 1700-talet förmådde den
frigöra sig och bli en självständig konstart,
oberoende av liturgik, dramatik och lyrik. Om
denna oavhängighet var verklig eller endast
skenbar, därom gå meningarna ännu isär,
och det är väl fråga om man någonsin
skall nå fram till enighet på denna punkt.
Medan å ena sidan flera av musiktänkarna
under romantikens århundrade ville göra
gällande, att musikens skönhet yttrade sig
uteslutande i formen (Hanslick), koncipierade flera
av de för epoken mest karakteristiska
musikskaparna sina verk under beroende av
utom-musikaliska program och idéer. Att många
av de s. k. absoluta musikerna stundom byggde
sina verk på dolda program är bekant, å andra
sidan är det otvivelaktigt, att vissa s. k.
programmusiker använde i efterhand uttänkta
program endast för att väcka en ovillig
musik-publiks nyfikenhet.
Ingen av de stora mästarna torde väl i detta
avseende varit så omstridd som Beethoven.
Han har framställts som den störste av den
absoluta musikens mästare men även som
programmusikern framför alla andra. En
mellanställning intogo de, som visserligen ej
betraktade honom som en programmusiker i
vanlig mening — som i toner sökte framställa yttre
händelseförlopp — men vilka ville göra
gällande, att han snarare byggde på en idé i filosofisk
mening. Dessa ha talat om femte symfonien som
»Ödessymfonien», den sjunde som »Dansens
apoteos» (Richard Wagner) etc. Att Beethoven
själv har antytt både program och mer eller
mindre esoteriska idéer, därom vittna titlar och
överskrifter, stammande från honom själv eller
för vilka han själv i viss mån varit
ansvarig, »Wellington’s Sieg oder Die Schlacht
bei Wittoria», »Eroica», »Pastorale», »Les
Adieux» etc. Själv kan han emellertid icke
göras ansvarig för försöken att tränga in
vissa av hans instrumentalverk i program, som
efteråt satts i samband med verket (jfr
»Mond-scheinsonate», »Geistertrio» etc.). I våra dagar
torde man nog i regel ha anslutit sig till den
linje, som i honom såg den absolute musikern,
vilken hämtade sin inspiration ur sitt eget inre
och som möjligen hade velat ge uttryck för
sina själsliga upplevelser men knappast för
yttre händelser och idéer.
Desto större uppmärksamhet väckte det i
hela den musikintresserade världen, när en
musikhistoriker 1934 i en uppsats i
Beethoven-Jahrbuch och i februarihäftet av Zeitschrift für
Musikwissenschaft samma år lade upp
detaljerade program för tredje, fjärde och femte
symfonierna, vilka han betecknade som
»Ho-meros»-, »Schiller»- och
»Revolutions»-symfo-nier. Det var ingen ung, obekant
himlastor-mare, som framlade dessa i våra dagar så
revolutionerande idéer; det var Arnold Schering,
professor vid Berlinuniversitetet och en av vår
tids allra mest universella musik
vetenskapsmän, som hade blivit världsberömd redan
med sin doktorsavhandling, »Geschichte des
Instrumentalkonzerts», och vars undersökningar
över a cappella-problemet fullkomligt
revolutionerat uppfattningen om uppförandepraxis av
1400-, 1500- och 1600-talens musik. I en
samma år utkommen avhandling, »Beethoven
in neuer Deutung», utvecklade han sina idéer
ytterligare; 1936 följde ett omfångsrikt arbete,
»Beethoven und die Dichtung», och i år ännu
ett, »Zur Erkenntnis Beethovens».
Schering gör gällande, att åsikten om
Beethoven som absolut musiker uppkom först efter
dennes död. Varför skulle för övrigt musiken
bland alla konstarter vara absolut?, frågar
622
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
