Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Oktober 1938 - Kaj Munk. En dansk präst och dramatiker, av Hakon Stangerup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUNK
religga alla i bokform. Det är en rad, som
in-ledes av »En idealist» (1928), ett skådespel om
konung Herodes. Därpå följer ett drama med
modern miljö, »I brændingen» (1929); dess
huvudperson har drag av Georg Brändes och
framställer hans öde i symbolisk tolkning. Nästa
skådespel är »Cant» (1931), åter ett historiskt
drama, denna gång om Henrik VIII. Så följer
»Ordet» (1932), ett nutidsdrama från danska
landsbygden. Nästa år kommer åter med ett
historiskt stycke, denna gång om kung David,
»De udvalgte» (1933). Men så hoppar Munk
plötsligt in i den aktuella diskussionen och
situationen. Hans två senaste skådespel,
»Sej-ren» (1936) och »Han sidder ved smeltediglen»
(1938), handla om respektive en diktator i
Italien, som knappast kan vara någon annan
än Mussolini, och om judeförföljelserna i
Tyskland, vilkas ledare endast kan vara Hitler.1
Utom dessa dramer har Munk utgivit en
reseskildring från en nöjesresa till Palestina:
»Vedersö-Jerusalem retur» (1934), en samling
jaktskisser, »Liv og glade dage» (1936), två
diktsamlingar, »Os bærer den himmelske glæde»
(1934), en rad dikter från Palestinaresan, och
»Knaldperler» (1936), en samling barndikter,
samt en Oxfordbok, som dock icke meddelar
något om hur långt han själv skulle kunna
tänka sig bli förändrad, »10 Oxfordsnapshots»
(1936), och till sist ett stort urval dikter,
artiklar, noveller och skisser bland hans många
bidrag till dagspressen (sedan 1934 särskilt
Natio-naltidende), som han givit titeln »Himmel og
jord» (1938).
Denna produktion är imponerande redan
genom sitt omfång. Han har skrivit nästan som
en besatt, artiklarna ha kastats ned på papperet
i en enda inspiration, dikterna äro improvisatio-
1 Av Kaj Munks dramer ha i Sverige uppförts
»Cant» (Dramatiska teatern, premiär 5/3 1932) och
»Ordet» (»I begynnelsen var Ordet»; premiär på
Komediteatern i Stockholm 3/h 1932 och på
Lorensbergs-teatern i Göteborg 21/i 1933). Hösten 1938 uppföres på
Vasateatern i Stockholm »Han sidder ved
smeltediglen».
ner, dramerna äro tänkta och diktade i ett
sträck. Redan vid en överblick får man ett
intryck av glöd, som starkes, när man tränger
närmare in i dessa många och olikartade verk.
Man kunde säga om Kaj Munk, som en av hans
stora föregångare i nordisk dramatik sade om
sig själv, att han ville vara den hetaste eld. Men
så får man icke glömma att understryka den
avgörande skillnaden, att det bål, som brinner i
Kaj Munk, är tänt till hyllning och tillbedjan
av en annan än han själv, en »högre», som han
själv säger, ty Kaj Munks hela verk och väsen
är inspirerat av hans tro. Om man icke
fast-håller vid detta faktum som det allt avgörande
och allt bestämmande i Kaj Munks
författarskap, lär man aldrig känna det riktigt. Som
konstnär är denne författare så oberäknelig,
som dramatiker så omväxlande, som journalist
så rik, att han blott kan förstås, om man inser,
att han helt är präst och kristen. Hans
artiklar sluta med Gud, hans skådespel börja alltid
med honom. Över hela hans författarskap är
skrivet ett osynligt bibelspråk: »Vad gagnar
det människan, om hon vinner all världens
rikedomar men tar skada till sin själ.» Det är
ingångsbönen till Kaj Munks teater, rubriken
över alla hans artiklar. Så ärligt är
författarskapet menat, så obönhörligt tjänar det trons
enda, stora och brännande idé. Mellan Gud och
världen spännas huvudpersonerna i alla hans
dramer i en upprivande konflikt, och de dömas
hårt och obönhörligt av diktaren, när de välja
makten, äran och rikedomen. Kaj Munk är en
stor konstnär, men han dyrkar aldrig konsten
för dess egen skull. Han tjänar, som han
också själv säger, i sin teater. Detsamma gör
han i de artiklar, tal och dikter, som han strör
omkring sig.
Det är vidare detta hos honom, som så många
ha haft svårt att förstå, att han är glad. Alla
livets lockelser, spänningsmoment och
möjligheter attrahera honom och framkalla hans
krafter. Han älskar vardagen, dess krav och dess
648
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
