Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Oktober 1938 - Österrikes sista årtionden. Dess förbindelser med Tyskland sedan världskriget, av G. P. Gooch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTERRIKE
sig isolerat, och tillämpningen av
ekonomiska sanktioner skapade
en djup klyfta mellan de gamla
vännerna. Italien måste söka en
ny orientering. Vart kunde det
vända sig om ej till Berlin? Och
vart kunde Tyskland rikta sina
blickar om ej till Rom?
Ingenting skilde de båda diktatorerna
mer än det österrikiska
problemet. Om det kunde lösas, skulle
de kunna bli vänner, medspelare,
kanske bundsförvanter. Men vem
av dem skulle ge efter? Det
österrikisk-tyska fördraget den 11
juli 1936 syntes ge svaret. De
båda regeringarna, förklarades
det, hade beslutat att återställa normala och
vänskapliga förbindelser. Tyska riket erkände
Österrikes fulla suveränitet. Vardera
regeringen lovade att inte vare sig direkt eller
indirekt ingripa i den andras inre affärer.
Österrike gick med på att komma ihåg, att det
var en tysk stat, fast Romprotokollen 1934 och
deras supplement i mars 1936 inte skulle
vara berörda.
Om man skulle döma bara efter
överenskommelsens text, hade Österrike den bästa
vinsten på affären, ty Tyskland skulle avstå
från kampanjen mot Wienregeringen och tillät,
att de österrikiska nazisterna behandlades
såsom en illegal organisation. Varför samtyckte
Hitler till en sådan uppenbar eftergift? Först
och främst därför att han behövde Mussolinis
diplomatiska stöd i sin kamp mot
Versailles-fredens bojor. För det andra därför att han
kunde tillåta sig att vänta: reculer pour mieux
sauter. Tyskland växte sig hastigt starkare, och
Italien var fullt upptaget i Abessinien. Snart
skulle Hitler bli i stånd att nå sitt mål. 1934
hade Mussolini efter revolten sagt, att han skulle
stå vid Österrikes sida ända till slutet. Att
han var beredd att kämpa för dess oberoende
Engelbert Dollfuss.
Kurt Edler von Schuschnigg.
vid den tiden står utom allt tvivel. Sedan dess
hade hela situationen förändrats. Han tyckte
fortfarande inte om »Anschluss»-idén, men
vänskapen med en stormakt var nu värd mera
för honom än Österrikes oberoende. Därför
gjorde kanhända, när allt kommer omkring,
Hitler den bästa vinsten av fördraget i juli 1936.
Fastän press- och radiokampanjen upphörde i
Tyskland, var de österrikiska nazisternas
fiendskap mot Schuschniggregimen oförminskad.
Deras brinnande missnöje var välbekant i Berlin,
och i februari 1938 inbjöd Hitler Schuschnigg
till Berchtesgaden. De österrikiska nazisterna,
Tyska trupper passera gränsen till Österrike.
687
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
