Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1938 - Germanistisk forskning med nya signaler. Kristendomen och den germanska anden i nutida tysk ideologi, av Helge Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERMANISTIK
arbete, »Midgards Untergang», resultatet av
sina vittgående forskningar på den nordiska
religionens område. I huvudsak går hans
arbete ut på att uppvisa den germanska
kulturens och religionens överlägsenhet över den
kristna. De arkeologiska fynden (särskilt
bronsåldersfynden) giva bevis för en högt
utvecklad smak och konstskicklighet hos de
förkristna germanerna. Den isländska
litteraturens personligheter stå på en jämförelsevis
hög nivå. Särskilt framdrages den nordiska
kvinnans aktade ställning. Erotiska skildringar,
så som de möta i den medeltida litteraturen,
äro i huvudsak okända i den nordiska
diktningen. Den nordiska sagan är fri från erotik.
Kärnan i det religiösa förhållandet finner
Kummer bäst uttryckt i det isländska ordet
julltrüi, vilket innebär, att guden, närmast
Tor, framträdde som bondens och vikingens
fulltrogne vän. Nordbon levde i ett gott,
vänskapligt förhållande till sina gudar, eller
rättare sagt till sin gud, ty han utvalde åt sig en
gud och gjorde sig vän med honom, alltså nära
nog ett monoteistiskt gudsförhållande.
I världen, Midgård, människornas boning,
levde våra förfäder i ett lyckans, fredens och
ärans rike utan fruktan. I denna ljusa och
goda värld sökte dock en främmande makt
göra sig gällande, Utgård, jättarnas, mörkrets,
gengångarnas osaliga värld. Mellan dessa två
»världar», d. v. s. andemakter, rådde en
oförsonlig motsats. Egendomligt för Kummer är,
att han räknar asaguden Oden med till Utgårds
makter, ett förhållande, som här icke kan
närmare beröras. Mot bakgrunden av denna
dualistiska syn på den nordiska hedendomen,
kampen mellan Midgård och Utgård, mellan de
livsbefrämjande och de livsförstörande
makterna, tecknar Kummer bilden av
vikingatidens religionshistoriska tragik:
Utgårdsmak-ternas gradvisa seger över Midgårdsmakterna
genom Odenskultens och ödestrons
framträngande i förening med begynnande kristet infly-
tande långt före den egentliga missionstiden.
Den stora förstörelsen ägde dock rum först
genom kristendomens fullständiga seger i slutet av
vikingatiden. Samtidigt inträffade en nedgång
på alla områden av tros-, sede- och
kulturlivet. Den trosväxling, som religionsskiftet
innebär, betydde en trosförlust, och den etiska
förvandlingen måste betecknas som en
demorali-sering, ett sedligt fördärv. Den kristna
missionen förstörde det germanska
personlighetsmedvetandet, berövade germanen hans anor och
historia, profanerade moderlandet, förvisade de
gamla inhemska gudarna till djävulens rike,
förbjöd den direkta vägen från människan till
hennes Gud, splittrade fulltrüiförhållandet samt
lamslog den fria, nordiska, mytbildande
tankekraften. Vad missionen gav de germanska
folken i utbyte mot allt detta var av ringa värde.
I stället för den naturliga, på ättens och
familjens grund vilande gemenskapen
(Gemem-schaftsbindung) uppkom ett främmande
trossamfund (Glciubensgenossenschaft),
personlighetsmedvetandet upplöstes genom det kristna
frälsningsbehovet, den gamla fria
bondekulturen blev förödd genom judisk-palestinensiska
läror, djävulen bragte ångest över samveten,
som blivit berövade sina gamla gudar,
prästdiktatur och helgonkult regerade sinnena och
togo bort den isländska sagatidens friska
omedelbarhet i det religiösa livet, och myten bands
för tid och evighet vid dogmen om den
korsfäste gudasonen.
I stort sett blev alltså resultatet av den
germanska kulturens och religionens möte med
kristendomen negativt och kan sammanfattas
under följande tre punkter: 1. Med
kristendomen följde ingalunda ett uppsving för de
germanska folken, utan tvärtom inträdde
kulturellt sett en dekadansperiod. 2. I etiskt
avseende blevo de sedligt högtstående germanerna
påverkade till det sämre av den kristna
kulturen. 3. Den judisk-palestinensiska slav- och
2—NFM38.-10
709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
