Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1938 - Germanistisk forskning med nya signaler. Kristendomen och den germanska anden i nutida tysk ideologi, av Helge Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERMANISTIK
in under den sengermanska ödestron. Frågan
om ödestrons innebörd och betydelse för den
vikande hedendomen i Norden har sedan lång
tid tillbaka beaktats av forskningen. Baetke
träder i denna fråga i skarp opposition till
Kummer, vars antropomorfa och immanenta
gudsbegrepp verkat bestämmande på
utformningen av ödesbilden. Medan Kummer i
ödestron ser en Utgårdsmakt, alltså något
främmande för den äkta germanska anden, visar
Baetke utvecklingshistoriskt dess samhörighet
med den germanska gudstron. I tron på
gudarna har ödestron alltid ’ legat förborgad såsom
en integrerande del eller en latent energi, som
under vissa omständigheter kunde bringas till
aktivitet. Denna ödesbestämda gudamakt
kunde icke länge ensam behålla fältet utan blev
snart lamslagen, »och på dess spillror se vi
tron på en självständig ödesmakt triumferande
stiga fram». I och för sig betydde ödestrons
framträdande icke fromhetens förfall, ty
ödestron är eo ipso ett slags fromhet, dock en
fromhet utan livsnerv, ett religionssurrogat.
Ödestron var en religiös fråga, på vilken svaret
uteblev, därför att den var riktad ut i tomma
luften; inga personliga gudar stodo bakom,
beredda att ingripa. Varken Odenstron,
Ragnaröksmyten eller Valhallaföreställningen kunde
giva det svar, efter vilket de nordiska folken
längtade. Vägen stod öppen för kristendomen,
som genom sitt budskap om Kristi makt över
ödet kunde giva svaret.
Baetke motiverar alltså den germanska
hedendomens undergång genom dess splittrade
gudsbegrepp, enklast påvisbart i förhållandet
mellan gudarna och ödet. Den germanska
religionen var med andra ord icke en sådan
religion, som kunde motsvara det religiösa
behovet hos våra förfäder.
Även de kyrkligt orienterade historikerna ha
gjort kraftiga angrepp på den nygermanistiska
skolans teser. Flera katolska författare ha
lidelsefullt uppträtt till försvar för den katolska
missionen under medeltiden. L. Kilger har i
en undersökning av omvändelsemotiven under
germanmissionens tid visat huru makttron i
en eller annan form varit den dominerande
faktorn vid övergången från den gamla till den
nya tron. De skriftliga källorna tala vid flera
tillfällen om maktprov av olika slag, vid vilka
kristendomens överlägsenhet över den
inhemska religionen åskådliggjordes för nordborna.
Utan tvivel har man rätt att tolka dessa ofta
överdrivna och schematiska berättelser som ett
— om än bristfälligt — uttryck för vad
omvändelsetidens människor kände inför de båda
kämpande religionerna: svagheten i den gamla
och styrkan i den nya religionen.
Bland övriga katolska forskare kunna
nämnas H. Wiedemann, som utgivit ett
kyrkohisto-riskt arbete om sachsarnas omvändelse, samt
J. Schmidlin, som redigerar en
missionsvetenskaplig tidskrift, Zeitschrift für
Missionswis-senschaft, vari han jämte några andra katolska
vetenskapsmän ägnat flera undersökningar åt
germanmissionen.
Av de protestantiska forskarna inledde
professor Hanns Rückert i sin inträdesföreläsning
i Tübingen 1932 oppositionen mot
nygermanis-ternas behandling av det germanska
missionsproblemet och därmed sammanhängande
frågor. Beträffande sachsarnas tvångsomvändelse,
vilken tillika med norrmännens kristnande
under Olav Tryggvason och Olav den helige i den
tysknationella skolans alster satts som
prototyp för omvändelse över huvud bland de
germanska folken, hävdar Rückert i likhet med
den store kyrkohistorikern A. Hauck och den
ovannämnde H. Wiedemann, att Karl den
stores beryktade fälttåg i Sachsen icke varit
dikterat av religiösa utan av politiska motiv,
varför tesen om våldsmissionering ställs i annan
dager. Kristendomens seger över den
germanska religionen finner Rückert i första hand ha
sin grund i den kristne Gudens överlägsenhet
över de hedniska gudarna, vilkas vanmakt
711
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
