Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1938 - Observatoriet på Mount Wilson, av Knut Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOUNT WILSONOBSERVATORIET
med detta instrument är erhållandet av större
skala på solbilden, som här, på grund av den
långa fokallängden, har en storlek av 40 cm. De
båda tornteleskopen kunna sägas vara vertikalt
uppställda, orörliga kikare med sin objektivända
uppåt och sin okularända nedåt. För att få in
himlakropparnas ljus (i de allra flesta fall rör det
sig om solen) använder man i tornets övre ända
dubbla celostater, d. v. s. två plana speglar, som
föras fram medelst urverk på ett sådant sätt,
att ljuset från den rörliga solbilden kommer att
intaga ett oföränderligt läge i instrumentet.
Tornteleskopen ha använts till både visuella
och fotografiska observationer av olika slag, och
tack vare det utmärkta klimatet på Mount
Wil-son har ett enormt observationsmaterial kunnat
insamlas angående solens atmosfäriska höljen.
Nästa större instrument, som monterades
uppe på Mount Wilson, var det berömda 150
cm-spegelteleskopet, vilket intill dess att 252
cm-teleskopet kom i bruk var världens största
instrument. Det konstruerades av den
framstående optikern G. W. Ritchey och blev färdigt
1909. Det utmärker sig för synnerligen goda
optiska egenskaper, och de fotografier, som
er-höllos under den första period instrumentet blev
använt för fotografering av Ritchey, kunna
sägas alltjämt stå såsom oöverträffade, mest på
den grund att användningen av teleskopet ej
ännu hade rationaliserats utan Ritchey kunde
ägna nästan obegränsad tid åt att erhålla
jämförelsevis få men i stället utomordentligt vackra
och ytterst noggrant tagna plåtar. Det är med
detta instrument, som de allra värdefullaste
bidragen ha erhållits för en utvidgad kännedom
om andra vintergator än vår egen.
Det fjärde stora instrumentet, 254
cm-reflek-torn, som fortfarande är världens största
instrument, blev färdigt år 1918. Ehuru även detta
är ett utmärkt instrument, kan det dock icke
i fråga om kvaliteten sägas överträffa 150
cm-instrumentet. Dessutom har den tid, som det
kunnat användas för systematisk fotografering,
George Ellery Hale.
varit kortare än i fråga om 150
cm-instrumen-tet. Icke desto mindre äro dock bidragen från
254 cm-instrumentet också av stor betydelse
för utvidgningen av vår kunskap om de
avlägsna vintergatorna. De bägge instrumenten
ha därjämte fått en omfattande och mångsidig
användning för såväl fotometriska som
spektrografiska uppgifter.
Mount Wilsonobservatoriets nuvarande chef
är den framstående astrofysikern W. S. Adams
(f. 1876).
Observatoriets grundläggare, G. E. Hale, hade
börjat sin astronomiska bana genom att för
egen räkning bygga Kenwoodobservatoriet i
Chicago. Han var detta instituts chef under
åren 1890—96. Under tiden 1892—97 byggde
och organiserade han det stort anlagda
Yerkes-observatoriet i Williams Bay nära Chicago, vid
vars universitet han blev professor i astrofysik
år 1897. Mount Wilsonobservatoriet kan sägas
helt och hållet vara Hales verk. Han blev dess
733
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
