Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1938 - Observatoriet på Mount Wilson, av Knut Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOUNT WILSONOBSERVATORIET
äro vetenskapligt utbildade astronomer eller
fysiker. Observatoriets budget balanserar på
cirka en halv mill. dollars. Det blir därför
möjligt att i en helt annan omfattning, än som
är vanlig på andra håll, kunna utföra dyrbara
experiment eller kosta på omfattande
vetenskapliga särföretag.
Att skriva Mount Wilsonobservatoriets
historia under det tredjedels sekel, som det varit
verksamt, skulle innebära att skriva väsentliga
delar av den moderna astronomiens historia.
Organisationen vid Mount Wilsonobservatoriet
kan sägas ha utmärkt sig såväl för fasthet som
för frihet. Institutet har fullföljt sina större
uppgifter men samtidigt lämnat full frihet såväl
åt medlemmarna av den vetenskapliga staben
som även åt de många besökande från skilda
länder, som under längre eller kortare tider
ha arbetat där. De större företag, som Mount
Wilsonobservatoriet genomfört, äro framför allt
förenade med den nuvarande chefens, W. S.
Adams’, och den nuvarande vice chefens, F.
H. Seares’, namn. Den förre har med stor
målmedvetenhet ägnat sig åt undersökningen av
stjärnornas spektra och uppmätningen av deras
radialhastigheter. Den senare har med lika stor
målmedvetenhet ägnat sig åt fastställandet av
den fotometriska standardskalan omkring den
norra himmelspolen och även i avsevärd
omfattning bestämt noggranna värden för
stjärnornas ljusstyrkor.
Adams’ arbeten ledde bland annat till den
vackra upptäckten, tillsammans med A.
Kohl-schütter år 1914, att vissa linjer i stjärnspektra
gåvo ett bestämt utslag för stjärnornas
växlande absoluta ljusmängder. Genom
undersökning av stjärnor, vilkas avstånd och
följaktligen även absoluta ljusmängd voro kända,
kunde för olika grupper av stjärnor sambandet
mellan de ifrågavarande spektrallinjernås
ljusstyrka och stjärnornas absoluta ljusstyrka
bestämmas. Ur uppmätta intensiteter på de
ifrågavarande linjerna har det alltså blivit
möjligt att i stor skala bestämma stjärnornas
absoluta ljusmängder. En jämförelse mellan
dessa och de motsvarande skenbara
ljusmängderna ger omedelbart stjärnans avstånd (eller
parallax). Från upptäckten av detta viktiga
samband och fram till nu har Adams
tillsammans med en rad av medhjälpare bestämt
bortåt 5 000 stjärnors avstånd. I samband med
dessa arbeten ha även en serie metodologiska
frågor diskuterats, och inflytandet av olika
felkällor har bestämts. I dessa diskussioner har
den sedan 1916 på Mount Wilson anställde
svenskfödde astronomen G. Strömberg tagit en
verksam del.
Under Adams’ ledning ha omfattande
bestämningar av stjärnornas radialhastigheter
blivit utförda. De allmänna lagar, som reglera
stjärnrörelserna, ha framför allt studerats av
G. Strömberg, vilken bl. a. gjort en viktig
upptäckt om rörelsernas icke symmetriska
fördelning i omgivningarna till vårt solsystem, vilken
upptäckt legat till grund för de av J. H. Oort
i Leiden och B. Lindblad i Stockholm
framställda teorierna om Vintergatans differentiella
rotation.
I samband med bestämningarna av
radial-hastigheterna ha ett antal Mount
Wilsonastro-nomer utfört en serie specialstudier över de
spektroskopiska dubbelstjärnornas banrörelser.
Ett stort antal arbeten ha också varit ägnade
åt klassifikationen av stjärnornas spektra och
därmed sammanhörande frågor. Bland dessa
märkas av Adams och Russeli gjorda arbeten
för en mera ingående spektralklassifikation, än
som hittills kommit i bruk inom astronomien,
H. N. Russeils omfattande kvantitativa analys
av solens fysiska sammansättning, P. W. Merills
studier över de föränderliga stjärnornas spektra
och över heliumstjärnor med emissionslinjer i
spektra, M. L. Humasons studier av ljussvaga
vanliga heliumstjärnor, A. H. Joys studier av
pulsationsstjärnorna och andra föränderliga
stjärnor m. fl.
735
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
