Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1938 - Språkreformen i Norge. Ett försök till närmande mellan riksmål och landsmål, av Didrik Arup Seip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK SPRÅKREFORM
1. I ljudläran ha införts ö för y, o för u, å för o i
en del ord. Det skall nu heta liksom i riksmålet t. ex.
mörk (förr myrk), -för (fyrr), bort (burt), om (um),
opp (upp), så (so) m. fl. Men i många ord har ändå
olikheten upprätthållits, utan att orsaken härtill är
lätt att förstå.
2. I substantivböjningen har införts -a i st. f. -i i fem.
sing. och neutr. plur.: bygda, stranda; beina, dyra etc.
3. I substantivböjningen har införts -er för -or i fem.
plur. i sådana ord, där även svenskan har -or: viser,
veker (förr visor, vikor).
4. I konjugationen ha tillåtits imperfektumformer
som sendte, meldte (liksom i riksmålet och många
dialekter) vid sidan av de äldre sende, melde.
5. I en del ordformer har fullständig likhet med
riksmålet åstadkommits: fare (förr fåre), plage, frö,
fjern, tröst, voks m. fl. — De främmande orden ha
behandlats ovan.
Vid sidan av dessa närmanden, som
landsmålet gjort till riksmålet, har det också
avlägsnat sig i en rad fall, oftast så att tillåtelsen
att bruka samma regler som i riksmålet har
upphävts.
1. I en del ord skall det ej längre skrivas æ framför
r: bera (bere), skjer, skjera (skjere) m. fl. I andra
fall ha bägge målen ofta fått gemensam form med -e:
klede, nest etc.
2. Östnorska enkla vokaler, som förut voro tillåtna i
st. f. diftong i ord som öst, höst, dröm, gjömme etc.,
ha i allmänhet avskaffats, och det skall heta aust,
haust, draum, göyma (göyme).
3. I användningen av dubbelkonsonant har det
företagits en del ändringar, som skilja landsmålet från
riksmålet och från folkspråket i stora delar av landet.
Medan man förut kunde skriva komma (komme),
lom-men, fötter, rötter, måste det nu heta koma (kome),
lomen, föter, röter. I andra ord kan man följa
östnorska regler. Grunden till åtskillnaden är här oklar
och ligger icke i några språkliga förhållanden.
4. Infinitiven skall kunna sluta antingen på -a eller
på -e (vera, kaste) som i östnorskan, men den regel,
som uppställts, följer icke vanligt östnorskt talspråk;
-a skall sålunda användas i flera ord, som vanligen
ha -e i östnorskan, t. ex. prata, dela, även styrta.
Regeln torde knappast kunna genomföras i praktiken.
I läroböcker får -a användas, i skriftliga arbeten
endast -e som förut. Men i passiv form skall endast -a
användas: finnas(t). Reglerna för infinitiven ha alltså
blivit ovanligt invecklade, och på flera punkter
upphäva de ett tidigare samarbete mellan de två målen.
5. Även i enstaka ordformer har samordningen
upphävts. Man kan icke längre skriva enten, tväre,
maske, bar, bare etc. utan skall skriva anten, tvore,
moské, berr, berre etc.
Landsmålet har dessutom underkastats en
ändring, som synes strida mot direktivets båda
punkter. I supinum (perfektum particip neutr.)
av starka verb har införts i i st. f. tidigare e:
skrivi, komi. Vissa former existera ej i norskt
folkmål: dotti (av dette), goldi (av gjelde) o. s. v.
De stå även fjärran från riksmålet; även om
nog former som skrivi och kommi äro välkända
också i talspråket i Oslo, känna stora delar av
landet antingen alls icke eller blott delvis
sådana former, och några av dem äro rena
konstruktioner. De äldre formerna på -e äro
fortfarande tillåtna, så att här har skapats en
mängd nya dubbelformer. Regeln har delvis
tillämpats för adjektiven men icke helt på
samma sätt; reglerna ha delvis skapat nya och
olösliga svårigheter — olösliga så länge de
gälla.
I fråga om punkt 2 i direktivet ha som man
förstår några dubbelformer upphävts, men det
har skapats många nya ord, utan att
samordning med riksmålet därigenom uppnåtts.
Som man ser av det föregående, har avsikten
med språkreformen blott delvis uppnåtts. De
som trodde, att man skulle nå fram till ett mål
i Norge genom denna reform, bli besvikna. I
flera avseenden stå målen längre bort från
varandra än förut, och skolorna ha fått nya
motsättningar att kämpa med. Men i andra
hänseenden har närmandet ökats. Tiden kommer
att visa, om alla reglerna kunna genomföras.
Min personliga åsikt är, att en revision av flera
av reglerna blir nödvändig, när man skall
försöka tillämpa dem i skolan och livet.
Vid uppställandet av reglerna har det icke
tänkts på alla ord, och det kommer att uppstå
konsekvenser, som man måste ta ståndpunkt
till och som komma att medföra ändringar i
reglerna. Didrik Arup Seip.
740
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
