Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1938 - Semesterlagstiftning, av Arthur Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEMESTERLAGSTIFTNING
den ojämförligt största gruppen av arbetstagare,
torde semester ej ha förekommit i någon
avsevärd omfattning förrän något tiotal år in på
1900-talet, men under de senaste två
decennierna har semesterförmånen — visserligen i
allmänhet ganska kortvarig men med tendens
till förlängning — kommit till mycket stor, för
att ej säga nära nog allmän tillämpning inom
de kategorier av arbetare, som ha mer
stadigvarande sysselsättning. Till belysande härav må
anföras några vid olika undersökningar funna
siffror rörande antalen enligt kollektivavtal
se-mesterberättigade arbetare. År 1908 uppgick
antalet sådana arbetare till 14 462 eller 5,7 %
av hela det av undersökningen berörda
arbetarantalet. Motsvarande siffror utgjorde vid
mitten av år 1919 133 403, resp. c:a 43,0; vid
årsskiftet 1920/21 321 333, resp. 73,4; vid årsskiftet
1928/29 398 866, resp. 77,8; vid årsskiftet 1932/33
487 496, resp. 76,3, samt vid årsskiftet 1936/37
574 028, resp. 74,7.1
Såsom härovan redan berörts, har
semesterförmånen naturligtvis särskilt funnits påkallad
för sådana slag av verksamhet, där
sysselsättningen är mer stadigvarande. Belägg härpå
lämnade sist åsyftade undersökning, då man
bl. a. fann, att bland kollektivavtalsberörda
arbetare enligt sådana avtal
semesterberätti-gade utgjorde inom byggnadsverksamhet endast
19,7 %, inom trävaruindustri och
skogshantering 39,5 % samt inom jordbruk och fiske
40,9 %, under det att motsvarande procenttal
för flertalet grenar av fabriksindustri
över-stego 99 %.
Bestämmelser rörande semesterförmån för
tjänstemän i allmän tjänst ha hittills endast
meddelats på administrativ väg, i avlönings-
1 Nedgången av procenttalen torde icke få anses
tyda på minskad förekomst av semester, åtminstone
ej inom den egentliga industrien, utan vara att
tillskriva inbegripande under kollektivavtal av en del
säsongarbetargrupper ävensom måhända i viss mån
tillkomsten 1931 av lagbudet om arbetarsemester,
vilket gjorde bestämmelse därom i kollektivavtalen i
många fall överflödig.
reglementen e. d., och erhållandet av semester
torde oftast gjorts beroende av att det kunnat
ske »utan hinder för göromålens behöriga gång».
Övriga arbetstagare med semester ha tidigare
varit berättigade därtill på grund av kollektiva
eller individuella avtal eller ock erhållit
semester genom ensidig utfästelse eller efter
gott-finnande av arbetsgivaren.
En första antydan till semesterlagstiftning,
ehuru åtminstone icke ursprungligen syftande
till semester i nutida mening, har man ansett
återfinnas i vår gamla, 1926 upphävda
lego-stadga för husbönder och tjänstehjon. Enligt
denna författning hade nämligen tjänstehjon
sju fridagar vid legostämmans
(anställningstidens) slut för att söka ny anställning, och
även sedan det blivit medgivet att söka sådan
anställning före legostämmans utgång, bibehölls
friveckan, i stad dock inskränkt till fyra dagar.
Under de fåfänga försöken vid innevarande
århundrades början att få till stånd lagstiftning
om arbetsavtal var även frågan om
arbetarsemester föremål för uppmärksamhet. Med
anledning av två motioner beslöt riksdagen 1917
hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning och
eventuellt förslag rörande allmän
arbetarsemester. Bland de uppgifter som förelades den
1918 tillsatta s. k. arbetstidskommittén var också
att utreda frågan om statligt reglerad
arbetarsemester, och kommittén avgav också 1920 ett
betänkande med förslag till lag om
arbetarsemester, vilket förslag dock ej förverkligades
genom lagstiftning. Socialstyrelsen, som blivit
anmodad yttra sig över nämnda lagförslag och
tillika fått i uppdrag att i viss mån revidera
lagen om arbetarskydd, fann sig emellertid
föranledd att i sitt 1925 avgivna förslag till
reviderad sådan lag upptaga bl. a. följande
bestämmelse: »Ät arbetare, som utan avsevärt
uppehåll användes till arbete året runt och varit
anställd hos samma arbetsgivare någon längre
tid, bör, såvitt möjligt under den varmare
årstiden, beredas sammanhängande ledighet (se-
753
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
