Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1938 - Tjeckoslovakien och stormakterna. Münchenkonferensen 1938 och dess förhistoria, av Yngve Lorents
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJECKOSLOVAKIEN
Benes.
Henlein.
1937 erbjöd sig att göra vissa medgivanden till
minoriteterna över lag, förkastades anbudet av
sudettyskarna, vilka nu genom Henlein till—
kännagåvo som sin uppfattning, att
fullständig sudettysk autonomi vore det minsta de
kunde nöja sig med.
I början av 1938 ingick det rikstyska
intresset för sudettyskarna i ett aktivitetens stadium.
Hitler förklarade den 22 jan., att Tyska riket
skulle taga initiativet till att göra slut på de i
Tjeckoslovakien boende stamfrändernas
»fortsatta förtryck». Aktionen mot Österrike i
februari och mars uppsköt ännu någon tid det
bebådade initiativet, men rikskanslerns
förklaring, som ytterligare underströks av
generalfältmarskalk Göring den 1 mars, hade en
omedelbar verkan på sudettyskarna. Henlein
höjde sina krav. I ett tal i Karlsbad den 24
april framlade han i åtta punkter
sammanfattade anspråk, som gingo betydligt längre än de
tidigare formulerade. Han ville nu ha bl. a.
full jämställdhet mellan tjecker och tyskar,
en avgränsning och lagligt erkännande av de
tyska områdena inom staten samt full
självstyrelse för dessa områden och erkännande
av den principen, att det skulle vara tyska
tjänstemän inom de tyska distrikten. Under de
förhandlingar, som följde, kom
det i maj till en kris, som-
visserligen avvecklades. Men
utsikterna till enighet tedde sig
det oaktat allt annat än ljusa,
och när sommaren stod på sin
höjdpunkt, ingrep den engelska
regeringen och sände lord
Runciman till Prag med
speciellt uppdrag att hjälpa de
båda parterna att komma
överens. Motsättningarna kunde
dock inte hävas. Snart började
inflytelserna utifrån göra sig
starkare gällande.
Sudettyskarna blevo i allt högre grad
beroende av Berlins vilja. Henlein gjorde den
1 sept. ett besök hos Hitler och var kort
därefter den tyske statschefens gäst vid den
nationalsocialistiska partidagen i Nürnberg.
Här togs ett avgörande steg, i det att
Hitler officiellt krävde rätt till självbestämmelse
för sudettyskarna och dessutom tillkännagav,
att Tyskland skulle hjälpa dem att få sina krav
uppfyllda. Men under Henleins
Tysklandsbesök hade tydligen något mera skett. Ty när
han kom hem, voro kraven ännu en gång höjda.
På den tredje dagen efter Hitlers Nürnbergtal
kastade Henlein den gamla lojaliteten mot den
tjeckoslovakiska staten över bord och fann (i
en proklamation den 15 sept.) en ny lösen:
»Vi vilja hem till riket.» Den direkta orsaken
till denna radikala svängning är ännu obekant.
Pragregeringen svarade omedelbart med att
upplösa partiet. Samtidigt skärptes de
åtgärder till ordningens upprätthållande, som
regeringen vidtagit på grund av den för varje dag
växande oron. Blodiga sammanstötningar ägde
rum i gränstrakterna. En mängd sudettyskar
började fly över till tyskt område. En kritisk
punkt i konflikten var nu nådd. Skulle Hitler
ånyo tillgripa samma metod, som han tidigare
på året med sådan framgång tillämpat gent-
759
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
