Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1938 - Tjeckoslovakien och stormakterna. Münchenkonferensen 1938 och dess förhistoria, av Yngve Lorents
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJECKOSLOVAKIEN
egentliga sakfrågan var avgjord redan på
förhand och uppgiften var begränsad till att finna
fredliga och ordnade metoder för de tyska
kravens förverkligande, var man ett gott stycke
på väg mot ett resultat blott och bart
därigenom, att en ny konferens kommit till stånd.
Pragregeringen hade för övrigt i sista stund på
vissa villkor principiellt gått med på ett nytt
engelskt förslag om att genomföra
landavträdelserna och gränsbestämningen etappvis. Några
större svårigheter vållade det inte att i enlighet
härmed uppgöra en plan för de sudettyska
områdenas övergång till Tyskland, som uteslöt de i
Hitlers Godesbergmemorandum upptagna
svåraste stötestenarna för tjeckerna, och innan
nästa dag grydde, voro de fyra herrarna ense.
I stället för Hitlers tidigare hot att den
1 okt. rycka in i Tjeckoslovakien och även med
risk av tjeckiskt motstånd ockupera de
sudettyska områdena, stadgades nu, att tyskarna
skulle vid denna tid få börja sin
ockupation och att denna skulle ske etappvis, efter
det att de tjeckiska trupperna och
myndigheterna successivt dragit sig tillbaka. Fyra
särskilda områden utvaldes, som skulle få besättas
av tyskarna på bestämda dagar mellan den 1
och 7 okt. En internationell kommission,
bestående av ombud för de fyra stormakterna
och Tjeckoslovakien, skulle närmare övervaka
den tjeckiska evakueringen och dessutom
fastställa gränserna för de distrikt av övervägande
tysk karaktär, som tyskarna ytterligare gjorde
anspråk på. Dessa skulle få ockuperas senast den
10 okt. Kommissionen skulle dessutom bestämma
de områden av mera omtvistlig karaktär, där
en folkomröstning borde anordnas, och lämna
föreskrifter om denna. Och den skulle få om
hand det slutliga avgörandet om
gränsdragningen. Hur denna skett framgår av omstående
karta, som också utvisar vilka områden, som
varit ifrågasatta till förening med Tyskland dels
i det fransk-engelska förslaget, dels i Hitlers
Godesbergmemorandum. Fördraget stadgade
Chamberlain och Mussolini.
slutligen, att befolkningen inom de överförda
områdena skulle ha optionsrätt i fråga om
vilken stat den ville tillhöra, en rätt, som skulle
begagnas inom sex månader.
En fråga tränger sig nu fram, nämligen
vad det var som förmådde Hitler att frångå
den ståndpunkt, som präglade hans
ultimatum-liknande memorandum i Godesberg. Var det
möjligen en påtryckning från Mussolini? Var
det Roosevelts vädjan och påpekande, att
hundratals millioner människor i olika delar
av världen skulle bli honom tacksamma?
Eller var det den franska beslutsamheten
att, om det vore oundvikligt, taga upp
kampen eller den engelska reaktionen inför en
hållning, som Chamberlain betecknade som
»oresonlig»? Om den inre motviljan såväl i
Frankrike som i England mot ett krig under
förhandenvarande omständigheter fanns
knappast någon tvekan. Men denna motvilja fanns
också inom breda lager av den tyska
befolkningen. Den spontaneitet och styrka, som
kännetecknade de tyska massornas jubel kring
763
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
