Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1938 - Brottskonkurrens. Nya strafflagsbestämmelser från nyåret 1939, av Ragnar Bergendal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BROTTSKONKURRENS
rare skola kunna nå det resultat, som bäst
svarar mot varje falls egenart. Dess uppgift
kommer sålunda icke, såsom hittills, att främst
gå ut på begreppsbestämningar (av ibland
endast skenbar exakthet) och rent aritmetiska
operationer utan direkt på en värdering av den
brottsliges skuld och behovet av straff,
alltjämt med utgångspunkt i lagens
straffbestämmelser för de särskilda brotten. Härvid kunna
helt visst de gamla konkurrensformerna i
någon mån tjäna till ledning, så att t. ex. flera
brottsliga handlingar under i övrigt lika
förhållanden bedömas strängare än en enda
handling, som innefattar samma förbrytelser. Men
detta måste bero på ett bedömande av de
särskilda fallens beskaffenhet och svårhetsgrad.
Det får anses vara en fördel, att domstolens
prövning blir direkt inriktad härpå. Och den
nya ordningen kommer att i ett stort antal fall
medföra en betydande förenkling av
domstolsutslagens avfattning.
Om en person begått ett stort antal brott,
såsom i synnerhet ofta förekommer i fråga om
tjuvnad och oredlighetsbrott, blir redan enligt
den hittillsvarande ordningen straffet ofta
detsamma, även om åtskilliga brott icke tagas i
betraktande. Enahanda kan bli fallet enligt de
nya reglerna. Med dessas allmänna tendens
att inrikta uppmärksamheten mera på
individens brottslighet över huvud än på de
särskilda brotten skulle det väl stämma överens,
att åtal ej behövde ske för sådana brott, som
uppenbarligen äro utan betydelse för straffet.
För sådant ändamål borde någon
åklagarmyndighet ha att besluta om åtalseftergift, så att
man kunde undvika en tidskrävande och
kostsam utredning utan motsvarande gagn.
Bestämmelser i sådant syfte ha ansetts icke vara
förenliga med den nuvarande
processorganisationen, men det är att antaga, att detta
spörsmål kommer att erhålla sin lösning i samband
med den förestående rättegångsreformen.
Vid sidan om de huvudregler, för vilka ovan
redogjorts, innehåller det nya
lagstiftningskomplexet bestämmelser om talrika specialfall.
Ett sådant, som ej sällan föreligger, är det, då
en person, som blivit dömd för något eller
några brott, befinnes ha begått ytterligare
brott före domen eller före påbörjande av det
ådömda straffets verkställighet. För många
sådana situationer föreskrev den äldre lagen
upprivande av den förra domen och
bestämmande av nytt straff med tillämpning av
konkurrensreglerna. Den nya lagstiftningen
bibehåller denna grundtanke men ger dithörande
bestämmelser ett något ändrat
tillämpningsområde. Bl. a. skall den förra domen icke
upprivas allenast för att brott, som förskylla
blott böter, skulle kunna bestraffas gemensamt
med andra brott. I sådana fall ha praktiska
lämplighetsskäl ansetts väga tyngre än kravet
på full följdriktighet. Den nya ordningen
innebär bl. a., att då anstånd enligt villkorlig dom
förverkas genom nytt brott, som medför
frihetsstraff, det i domen utsatta straffet skall vara
förfallet och nytt straff utsättas gemensamt för
det förra brottet och det efteråt begångna.
Övriga detalj spörsmål skola ej här beröras.
De äro delvis av utpräglat teknisk karaktär.
Detta gäller icke minst om de
övergångsbestämmelser, som åtfölja de nya lagarna. Då
ofta avsevärd tid förflyter mellan brott, som
sammanträffa, och dröjsmål kan äga rum med
lagföring för ett eller annat sådant brott, är
det tydligt, att en tid framåt kunna uppkomma
»konflikter» mellan de äldre och de nya
reglerna. De senare skola tillämpas i största
möjliga utsträckning, men det har ansetts
nödvändigt att i åtskilliga stycken föreskriva
beaktande av de äldre reglerna. Härav följer
onekligen, att under en övergångstid reglerna
om brottskonkurrens bli ganska invecklade och
kräva synnerlig uppmärksamhet från
domstolarnas sida. Därefter kommer reformen att
medföra en betydande lättnad i domstolarnas
arbete. Ragnar Bergendal.
776
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
