Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1938 - Enrico Fermi. Nobelpristagare i fysik 1938, av Sven Benner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FERMI
massa och hastighet. En annan anordning för
påvisande av ioniserande strålar är H. Geigers
och Müllers räknerör, i vilket den av varje
särskild partikel alstrade ionisationen
förstär-kes så mycket, att den kan iakttagas med enkla
mätinstrument.
Radioaktiviteten måste antagas bero på att
vissa aluminiumatomkärnor träffats så av
»-partiklar, att de rubbats ur sitt normala
tillstånd och förvandlats till atomkärnor av nytt
slag. Dessa kärnors byggnad skulle då vara
labil, så att kärnorna förr eller senare under
utsändande av strålning omvandlades till
stabila kärnor. Det aktiva ämnet bildades
visserligen i ytterst små, ovägbara mängder,
men dess existens kunde påvisas genom
strålningsmätning och dess kemiska natur
bestämmas genom att man underkastade det
bestrålade ämnet kemiska operationer
(upplösning, fällning m. m.) och undersökte om
aktiviteten följde med den ena eller den andra av
de fraktioner, i vilka ämnet uppdelades. Curie
och Joliot funno så, att det aktiva ämnet i
detta fall var en ny fosforisotop, som fick
namnet radiofosfor. I andra fall bildades andra
nya ämnen, t. ex. radiokväve vid bestrålning
av bor med a-strålar.
a-partiklarna repelleras på grund av sin
positiva laddning av de likaledes positiva
atomkärnorna och kunna därför ej nå fram till
kärnorna, om deras hastighet är för låg. Den
höga kärnladdningen hos tunga atomer
minskar betydligt utsikterna att kunna påverka
atomkärnornas byggnad med hjälp av a-strålar.
Sannolikheten att lyckas är mycket större, om
man väljer oladdade partiklar, som ej utsättas
för någon repulsion och som därför kunna
tänkas nå fram till och reagera med även de
tyngsta atomkärnor, och detta även om
partiklarnas energi är liten. Fermi började därför
redan 1934, kort efter Curies och Joliots
upptäckt, bestråla ett antal olika ämnen med
neutroner. Neutronen är en 1932 av J. Chad-
Enrico Fermi.
wick (f. 1891, Nobelpristagare i fysik 1935)
upptäckt partikel utan elektrisk laddning och
ungefär med väteatomens massa. Den utsändes
med stor hastighet från vissa lätta ämnen,
särskilt beryllium, som bombarderas med
a-strålar. Numera känner man flera andra metoder
att alstra neutronstrålar. Fermis försök
kröntes snart med framgång, och han kunde jämte
medarbetare som bl. a. Amaldi och Rasetti i en
rad i snabb följd utsända publikationer
rapportera allt flera med neutronernas hjälp
framställda aktiva ämnen. Listan över sådana i
Fermis institut och annorstädes framställda
ämnen är nu mycket omfattande. En
intressant grupp bland dem bilda de s. k.
transura-nerna (se häfte 4,1938, sid. 290 ff.), som ha högre
atomnummer än uran och därför ligga utom
det periodiska systemets hittillsvarande gränser.
Fermis arbete har mycket inriktats på att
studera effekten av neutroner av olika has-
787
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
