Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1938 - Sigfrid Aron Forsius. Astrolog, präst och psalmdiktare, av Hjalmar Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORSIUS
för Sverige och anses vara översatta eller
författade av Forsius själv. Genom denna
diktning har han skaffat sig en betydande plats i
vår psalmhistoria (se E. Liedgrens banbrytande
s-Svensk psalm och andlig visa», 1926).
Givetvis måste även Forsius hävda den antiromerska
fronten genom några polemiska
psaltar-psal-mer efter de ända upp i Sverige populära
kalvinska hugenottpsalmernas föredöme, ehuru
han som renässansman och Messenius’ vän på
ett betecknande sätt prutade av på de värsta
utfallen mot påven och jesuiterna. En
åter-klang av Messenius’ götiska patriotism tycker
man sig höra i den första och väl den enda
psalm från vår äldre historia, som nämner
Sveriges namn. Luther och hans frimodiga
gudsförtröstan gå igen i några psalmer, bl. a. den
genom Forsius i vår psalmskatt införlivade
»Så högt har Gud oss till stor fröjd, den fallna
världen älskat» (n:r 30 i nya psalmboken).
Lovsånger har Forsius också hämtat från
latinska hymner, såsom »Te Deum» och den på
romartiden återgående »Upp min tunga att
lovsjunga» (106), som »ännu efter 13 sekler äger
kvar sin eldande förening av romersk taktfast
-het och germansk hjältedyrkan» (Liedgren).
Men grundstämningen i samlingen var
kors-och botpsalmerna. Forsius var en genom
fängelse och egen synd och nöd prövad man,
som kunde ge sina psalmer ett drag av något
genomlevat, vilket mäktigt bidrog att göra hans
psalmdiktning omtyckt. Flera av hans
korspsalmer ha levat kvar ända in i vår nyaste
psalmbok, t. ex. »O, Jesu Krist, till dig
förvisst» (288). Bredvid korspsalmerna tog han
med även tröstepsalmer, av vilka må nämnas
»Hav tålamod, var from och god» (233 i 1819
års psalmbok) och framför allt den i Hedborns
omdiktning klassiska: »När världens hopp
förtvinat stod, likt blomman uti sanden» (33).
Inför tecknen och undren på himmelen och
jorden väntade han snart den yttersta dagen,
och domens skräckinjagande fasor tolkade han
PROGNOSTICON ASTROIOGICVJ*.
ü ma
efter £f>ri|&
XrijrtSdNlff.
M DG VIII.
«ff
MONO FÖ&m
A
Titelsidan ur första upplagan av Forsius’ Prognosticon
astrologicum.
i sin diktning. Särskilt må nämnas en psalm,
som uppskakande skildrar tecknen på den
annalkande domen och får sin färg därigenom,
att i varje vers återkommer ett dubbelt
omkväde om domens obeveklighet:
På jorden och i luften klar
ser man de tecken så uppenbar.
Här vill en ände varda.
Den sol så ren mister sitt sken,
Stjernor och Mån sjunga ny ton,
här vill en ände varda.
Så skildras de fördömdas pinolott, och nu
får det dubbla omkvädet en ringa men
fruktansvärd förändring:
Den djävla skar skall dem fullhart
plåga och slå med ormar grå,
och skall ej ände varda.
Matken plågar, samvet gnagar,
synden biter, slår och sliter,
och skall ej ände varda.
791
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
