Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1939 - Estniskt landskap. Några drag ur Estlands geologi och växtvärld, av Anton Sörlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESTNISKT LANDSKAP
Bild 3. Ivangorods fästning, uppförd på ett underlag av silurkalksten och kambrisk lera.
15 m. Under det hela vila de siluriska
kalklagren.
Ett stycke utanför staden ligger en bekant
utflyktsort vid namn Valgerand. Dess största
attraktion är de höga sanddynerna, men
märkvärdigare är växtligheten. Den består av yppiga
lövängar med ek, lönn och hassel, som gå
nästan ända ned tiU stranden.
Anmärkningsvärd är också den rikliga förekomsten av hallon
och brännässlor. Orsaken till denna oväntade
vegetation på en sandig kust är ej klar, men
troligt är, att sanden innehåller kalk och annat
silurmaterial. Genom en växelverkan mellan
mark och växtlighet har sedan bildats ett
nitratrikt lager av mylla, som givit upphov till
den nuvarande rika floran. Härtill kommer
också underlagets beskaffenhet. Det utgöres,
som nyss nämnts, av en kalkhaltig, glacial lera,
vilken trots det relativt stora djupet nog ligger
tillgänglig åtminstone för trädens rötter.
Vad landets inre beträffar, kan man där
särskilja tre huvudområden med väsentligt olika
skaplynne. I norr, innanför glinten, vidtager
ett svagt vågigt eller karstartat område, där
silurplattan täckes av ett tunt lager mer eller
mindre spolad morän. Landisen har här fört
bort det mesta av det lösa material, som en
gång dolde berggrunden. Över dessa ytformer
höja sig flerstädes långsträckta eller mer
oregelbundet modellerade grus- och sandåsar,
avlagrade vid landisens avsmältning. Särskilt
omkring Rakvere uppträda en mängd åskullar,
tillsammans bildande ett praktfullt s. k.
kames-landskap, vars högsta parti dessutom krönes
av en medeltida borgruin.
Ett annat karaktärsdrag för detta område är
rikedomen på mossar. De flacka sänkorna
mellan morän- och åskullarna ha tidigare utfyllts
av sjöar, vilka småningom växt igen och
fortsatt sin utveckling som mossar. Nu höja de
sig som hög- eller platåmossar ofta flera meter
över omgivningen. Det ger ett egendomligt
intryck att se dessa mossar svälla upp som
väldiga dynor i den jämna terrängen. I
kusttrakterna kan man se hur stora mossområden
uppkommit på grund av uppdämning genom de
förut omtalade strandvallarna. Ett nästan
sammanhängande system av stora mosskomplex
skiljer som en ödemark västra och östra
Estlands kulturbygder från varandra. Inom
ka-mesområdena och där moränen är mera
kuperad uppträda en mängd små sumpmarker.
Grus- och sandkullarna sticka där upp som ett
regellöst nätverk av odlade och bebyggda ryg-
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
