Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1939 - Den svenska fornminnesvården. De senaste årens omorganisation, av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNWIINNESVÅRD
arbetet, utsände stipendiater till landsorten
med uppdrag att där göra antikvariska
undersökningar och väckte bland allmänheten
ett intresse för forntida föremål, som tog
sig uttryck i bildandet av lokala
fornminnesföreningar — den första i Närke. Enskilda
samlare lade då också grunden till blivande
provinsmuseer. Vitterhets Historie och
Antikvitets Akademien fick nu närmast ställningen
av ett förvaltningsråd åt Statens Historiska
Museum, som samtidigt blev ett centrum för
de arkeologiska, medeltidsarkeologiska och
numismatiska studierna i vårt land.
Riksantikvarien förvandlades huvudsakligen till
museichef, vars arbetsuppgifter endast sekundärt
kunde ägnas åt fornminnesvården i riket. Men
även museichefskapet ingav bekymmer —
genom trångboddheten i de lokaler i
Nationalmuseums byggnad, som disponerats sedan 1866,
den otillräckliga personalen och de små
statsanslagen.
Sedan S. Curman 1923 blivit riksantikvarie,
började en energisk propaganda för att få dessa
brister avhjälpta, och 1929 gjordes en början
härtill, då regering och riksdag accepterade
förslaget att förlägga Statens Historiska
Museum till förutvarande Positionsartilleriets
kasernområde vid Storgatan. Samtidigt som en
av Stockholms vackraste
monumentalbyggnader från 1800-talets förra hälft härigenom
upp-läts till tjänstelokaler åt akademiens,
riksantikvarieämbetets och museets personal,
förvärvades mark för en modern museibyggnad, vars
inredning torde bU färdig omkring 1940.
I samband med frågan om den nyssnämnda
personalbristens avhjälpande ha betydande
organisatoriska förändringar vidtagits under det
senaste året. Motivet har varit att sätta
akademiens personal i stånd icke blott att sköta de
löpande ärendena vid museet utan även att
ägna sina krafter åt de forn- och
kulturminnesvårdande uppgifterna i riket. Dessa ha med
åren ständigt ökats.
Genom beslut vid 1938 års riksdag stadfästes
och utvidgades den provisoriska uppdelning av
akademiens tjänstemannastab, som de facto
existerat under det senaste årtiondet. Man
uppdelade densamma i två intimt samarbetande
statliga institutioner; riksantikvarieämbetet och
Statens Historiska Museum.
Riksantikvarieämbetet blir det centrala ämbetsverket för
kultur-och fornminnesvården i landet och har såsom
sådant många uppgifter. Det befattar sig med
vården, skyddet och inventeringen av våra fasta
fornlämningar från heden tid, vilken uppgift
handhaves av en särskild
»fornminnesavdel-ning». En särskild »byggnadsavdelning»
behandlar alla ärenden, som röra våra historiska
minnesmärken från historisk tid. Dessa kunna
vara av mångfaldig art: kyrkorestaureringar,
konserveringar av ödekyrkor, kloster och
borgruiner, stadsplaneärenden i historiskt
intressanta stadspartier, restaureringar av äldre
byggnadsminnesmärken m. m. Vidare
tillkommer det riksantikvarieämbetet att utöva
inspektion över provinsmuseer, som erhållit
statliga anslag, och att yttra sig om dessa museers
ansökningar om tilldelning av lotterimedel. För
att få rätt att utföra en vetenskaplig utgrävning
eller en konservering av kyrkliga
minnesmärken fordras ämbetets fullmakt. Ämbetet
utfärdar även fullmakter för vetenskapliga
utgrävningar och tillser, att
konserveringsarbeten av kulturminnesmärken utföras av
kompetenta personer.
Riksantikvarieämbetet kan emellertid endast
utöva sin omfattande verksamhet med
samarbete och stöd av ett flertal biträdande
krafter, såväl professionella som frivilliga.
Beträffande de statliga och kyrkliga
byggnadsminnesmärkena äger ett intimt samarbete rum med
byggnadsstyrelsen, som har en särskild
kulturhistorisk byrå. Vidare kan man påräkna ett
effektivt stöd från Sveriges olika
provinsmuseer, vilkas chefer numera äro fackutbildade
arkeologer eller konsthistoriker. Genom ett
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
