Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1939 - Karpatorutenien och dess bergsstammar, av Gustaf Bolinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARPATORUTENIEN
rade Theissdalen först i början av nyare tid.
Tyska kolonister kommo in bland bergsborna
på 1700-talet, de nu talrika judarna invandrade
från Galizien under förra århundradet. I
motsats till tyskarna bildade de ej egna byar,
ägnade sig ej heller åt jordbruk, vid vilket de
voro alldeles ovana, utan slogo sig ned i större
och mindre samhällen för att driva handel, någon
gång hantverk. Huculerna voro, när de
koloniserade Karpaternas södra sluttningar, herdar
och hade övervägande nötboskap, medan
vrcho-vinerna då som nu voro jordbrukare och
be-drevo fåravel. Det kan utan överdrift sägas,
att bergsborna i Karpaterna höra till Europas
mest primitiva folk. De skilja sig i fråga om
seder och rättsuppfattning helt från
Västeuropas invånare. Deras materiella kultur kan
jämföras med vår allmoges för århundraden
sedan. Förr var deras konstfärdighet större.
Civilisationen har haft ett ogynnsamt
inflytande på hemslöjden, som så ofta är fallet.
De fasta bostäderna äro knuttimrade, låga
och långsträckta byggnader. Fasadens tak
skjuter ut och är stött på stolpar, varigenom
ett slags korridorliknande förhall bildas, där
förråd av ved o. d. lägges upp. I det inre finns
en stor, murad ugn, ofta använd som sovplats.
Röken från denna går ut genom öppningar i
taket. Skorstenar finnas alltså icke. Väggfasta
bänkar, kistor, vaggor, som hänga i rep från
taket, och hyllor för tallrikar tillhöra
inredningen. Hos de västligare folken sammanbor
man ofta med åtminstone de smärre husdjuren.
Fönstren äro alltid mycket små. I de under
tjeckiska tiden inrättade skolorna få barnen
snickra husmodeller, och man försöker därvid
lära dem att göra bostäderna mera luftiga och
hygieniska och förse dem med större fönster,
så att de bli ljusare. Om detta lyckas, torde det
i alla händelser ta sin tid. Skogsarbetarna
uppföra ett slags mycket primitiva rundhus av
uråldrig typ, koliha, delvis nedsänkta i jorden.
I husen ser man emellertid åtskilliga prov
på handaslöjder från förfluten och närvarande
tid. Textilkonsten har hållit sig längst. Vackra
broderier och vävnader framställas, särskilt av
huculerna. Längre västerut tillverkas i enkla
stampverk filt till manskläder och ullpälsar i
ett slags flossateknik. Huculerna bära
lammskinnsjackor med den vackert broderade, vita
skinnsidan vänd utåt. Männens skjortor och
kvinnornas linnen äro också prydda med
färgrika, fina broderier, alltid geometriska, så att
de ge intryck av att vara vävda. Växt- och
djurmotiv i broderimönster förekomma i det
egentliga Ukraina på grund av främmande
inflytanden men här i Karpaterna blott
undantagsvis och då i rumänska eller ungerska
gränstrakter. Också vävnaderna äro mycket
vackra. Kvinnorna ha ej kjolar utan bära i
lysande färger vävda skört framtill och baktill.
Husgerådsföremål av trä, ljusstakar,
kläd-hängare, de lustiga tvillingflaskorna och de av
alla män burna yxstavarna äro betäckta med
snidade mönster och inlagda med pärlemor
eller glaspärlor. I de gamla kyrkorna finner
man ofta prov på vackert träsnideriarbete.
Konsten är emellertid i utdöende. Ännu gör
man mycket breda skärp av pressat läder med
metallbeslag — i själva verket ett slags
mag-pansar — och väskor i samma teknik. Men de
metallföremål — spännen, krucifix,
nötknäp-pare, yxhuvuden o. a. — man förr göt i
förlorad form och graverade och inkrusterade
tillverkas icke mer. Även de i ett slags
vax-smältningsteknik vackert dekorerade
påskäggen kunna räknas till folkkonsten, ja, i viss
mån även de mången gång synnerligen
ståtliga bakverken. Ingen, som rest i
Karpato-rutenien, har kunnat undgå att lägga märke
till de mängder av keramik för hushålls- och
prydnadsändamål, som saluföras på alla torg.
Krukmakerikonsten är ännu ett folkligt
hantverk. Dr ej skivan är fortfarande alldeles
densamma som under La Téne-tid, sålunda
senare järnåldern. Dekoren erinrar ofta om
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
