Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1939 - Lakis-breven. Juda rikes sista strid. Nya fynd, av H. S. Nyberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAKIS-BREVEN
Det första här översatta brevet (nr 2 i samlingen).
mycket servila uttryckssätt: han betecknar sig
icke blott som »din tjänare», »min herres
tjänare» utan också såsom »din tjänare, den
hunden» med en vändning, som är välkänd från
babylonisk brevlitteratur och även
förekommer i Gamla Testamentet, jfr t. ex. 2 Sam. 9: 8,
2 Kon. 8: 13. Vad brevskrivaren vill säga är
följande: »Varför har du tänkt just på mig,
när det har gällt att skaffa dig underrättelser
om det du ej vet? Jag vet ingenting — Jahve
straffe mig om jag det gör!» Antagligen rör
det sig om någonting, som brevskrivaren hade
varit skyldig att veta men som han försummat
att göra sig underrättad om eller måhända
rentut ej har lust att yppa.
Ett annat, mycket märkligt brev, det längsta
i hela samlingen, har följande lydelse:
»Din tjänare Hoäa’jahu sänder härmed bud för att
meddela min herre Ja’ös följande.
Må Jahve låta min herre få höra hugnasamma
tidender!
Och nu: din tjänare har sänt ett brev till
Happiq-qSali, och däri har din tjänare efterfrågat (?) det
brev, som min herre i går sände din tjänare. Ty din
tjänares hjärta har varit sjukt alltsedan du skickade
bud till din tjänare. Och eftersom min herre har
sagt; ’Du vet det ej — läs (alltså) brevet!’ — så sant
Jahve lever, ingen har någonsin försökt att läsa upp
något brev för mig, ej heller har jag läst något brev,
som skulle ha kommit till mig, eller sett någonting
alls därav.
Till din tjänare har anmälts: hövitsmannen
Kebar-jahu ben Elnatan har rest ned till Egypten, och
Ho-davjahu ben Ahijahu och hans män har han sänt ut
för att skaffa proviant.
Och Tobijahus (Tobias’), konungaättlingens, brev,
som anlänt till Sallum ben Jaddtia’ med följande
utsaga från profeten: ’Akta dig!’ — det har din tjänare
sänt till min herre.»
Brevskrivaren Hosa^jahu — det
gammaltestamentliga namnet Hosea är en förkortning av
detta säkerligen ganska vanliga namn — säger
sig ha väntat brev från kommendanten i Lakis
men ej mottagit något. Han har emellertid på
något sätt fått reda på att kommendanten
dagen förut — eller »nyligen», uttrycket behöver
ej tas ordagrant — verkligen skickat av
brevet, och han försäkrar nu, att han har varit
full av oro, »hans hjärta har varit sjukt»,
alltsedan det saknade brevet avsändes. Han har
förhört sig hos en man vid namn Happiqqeah
— egentligen ett öknamn med betydelsen »den
skelögde» —, som tydligen är ansvarig för
fältpostväsendet. Troligen har han under
väntetiden förfrågat sig i Lakis om någonting, som
avhandlades i det förlorade brevet, ty han har
erhållit ett barskt meddelande från
kommendanten: »Du har ju mitt brev, läs det, så får
du reda på det du svävar i okunnighet om!»
Med anledning härav bedyrar han med många
och starka ord, att han icke sett skymten av
något brev. — Hela saken verkar något sjuk.
Vi känna oss till sist icke fullt säkra på att
Hosa’jahu aldrig mottagit det första brevet.
Hur kan han i så fall påstå, att »hans hjärta
har varit sjukt», alltsedan det avsändes? Han
kan ha slarvat bort ordern, eller också var dess
innehåll sådant, att det icke var så behagligt
att utföra den. Det har då synts honom bäst
att låta påskina, att han aldrig mottagit den.
I varje fall se vi klart, att
underrättelseväsen-det på denna front fungerar allt annat än
tillfredsställande.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
