- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
43

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1939 - Protoplasmats permeabilitet. Dess betydelse för cellernas ämnesupptagning, av Runar Collander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PERMEABILITET

Men också ultrafilterprincipen spelar
generellt en viss, om än blygsammare roll, i
det att ämnen med extremt små
molekyler kunna tränga genom protoplasmat med
avsevärt större hastighet än den, som skulle
betingas av deras lipoidlöslighet. (Vatten, syre,
koldioxid och ammoniak kunna nämnas som
exempel på ämnen, vilkas stora
permeations-förmåga i väsentlig mån tyckes bero på att
deras molekyler äro så små.) Det förefaller
därför, som om plasmahuden visserligen till
väsentlig del skulle bestå av lipoider men som
om den tillika vore försedd med något slags
ytterst fina porer eller hål, vilka — oberoende
av det diffunderande ämnets lipoidlöslighet —
äro passerbara för molekyler, vilkas diameter
underskrider en viss gräns. För flertalet
celler ligger denna gräns ungefär vid 0,35 mu
(= 0,ooo 000 35 mm). Hos enstaka objekt, såsom
Beggiatoa, måste man däremot antaga
förekomsten även av vidare porer.

Det synes’ sålunda vara möjligt att
sammanfatta de båda skenbart helt oförenliga
permeabilitetshypoteserna i en enda teori, som
benämnts lipoidfilterteorien. I den
ha de två ursprungligen med varandra
konkurrerande hypoteserna uppgått som varandra
ömsesidigt kompletterande och begränsande
element på ett sätt, som påminner om det
kända Hegelska schemat: tes — antites — syntes.

Man må emellertid icke föreställa sig, att
alla differenser mellan olika objekt med
hänsyn till permeabiliteten skulle kunna återföras
enbart på kvantitativa variationer av
porstorleken och portätheten. En hel del fakta
föreligga, vilka bestämt tyda på att man hos olika
cellarter har att göra med lipoider av olika
slag, vilka skilja sig från varandra med
avseende på sina lösande egenskaper. Så t. ex.
äro en del celler ovanligt permeabla för alla
amider. Vissa modellförsök ge oss en rätt
sannolik förklaring till detta förhållande. Det
har nämligen visats, att om man tillsätter nå-

got oljesyra till en neutral lipoid, stegras
lösligheten för amider, vilket torde sammanhänga
med dessas svagt basiska karaktär. (Ordet
löslighet får väl här tagas i en vidsträcktare
betydelse än vanligt, snarast torde det vara
fråga om en reversibel saltbildning.)
Hypotesen, att den permeabilitetstyp, som
kännetecknas av relativt hög amidpermeabilitet,
beror på en större aciditet hos plasmahudens
lipoider, har otvivelaktigt stor sannolikhet
för sig.

Ovan har talats om ytterligt fina porer eller
hål i den av lipoider bestående plasmahuden.
Läsaren frågar sig helt säkert huru denna
såll-artade struktur skall tänkas uppkommen. Det
förefaller som om en del nyare fysikaliska
erfarenheter skulle ge ett ganska plausibelt
svar på den frågan. Placerar man en liten
oljedroppe på en vattenyta, breder oljan i
många fall ut sig, ända tills oljeskiktet är blott
ett molekyllager tjockt. Dylika ytterst tunna
gränsskikt ha under senare år. noggrant
studerats, och man har därvid fimnit, att de i
många fall utmärka sig genom en alldeles
bestämd struktur. Oljemolekylerna i ett dylikt
skikt virvla nämligen icke regellöst om
varandra, såsom i det inre av en vätska, utan äro
regelbundet orienterade — ungefär såsom
tändstickorna i en tändsticksask — med
molekylens mera hydrofila ända vänd mot vattnet
och den mera hydrofoba ändan vettande ut
mot luften. Vissa omständigheter tyda på att
även plasmahuden är endast ett par
molekylskikt tjock. Dess lipoidmolekyler äro då
sannolikt regelbundet orienterade i rummet. Det
vore därför av stor betydelse för fysiologien
att äga noggrann kännedom om
permeabili-tetsegenskaperna hos artificiella oljeskikt av
motsvarande tjocklek. Tyvärr föreligga härom
tills vidare endast enstaka uppgifter, men det
lilla man vet talar snarast för att
genomträng-ligheten hos dylika skikt vore principiellt
likartad med den hos plasmahuden. Man har

43

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free