Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1939 - Sjuktransporter till lands. Standardisering av materielen pågår, av Fritz Bauer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUKTRANSPORTER
jan av 1900-talet, ansågs, sådan den först tedde
sig, ej komma att få praktisk betydelse vid
sjuktransporter. Det invändes bl. a., att bullret
från motorn skulle bli för plågsamt för
patienten. Emellertid utvecklades bilarna snabbt till
större bärighet och bekvämlighet. Det dröjde
ej så länge, innan särskilda
ambulansbilar byggdes. Snart nog gjordes anordningar
även i dåtida öppna privat- eller droskbilar för
transport av på bår liggande sjuk. Emellertid
voro de motoriserade fordonen för
sjuktransport alltför få till antalet, man önskade en
utökning av dem och en överblick över
sjuktransportmedlen över huvud taget i vårt land.
I det program för sin sociala verksamhet,
som överstyrelsen för Svenska Röda korset
(förk. S. R. K.) uppgjorde 1918, ingick att
söka tillrättalägga och även såvitt det var
möjligt direkt bidraga till en sådan
utveckling av sjuktransportväsendet på
landsbygden, att den kunde motsvara mera moderna
krav. De riktlinjer, som av överstyrelsen
upp-drogos till ledning för arbetet inom R. K:s
distrikt och kretsar, befunnos vara av den
innebörd, att de kommo att ligga till grund för
den motion till 1920 års riksdag, vilken
föranledde ett riksdagens beslut om utredning i
ärendet. Så tillsattes den s. k.
samarbetskom-mittén med representanter från
medicinalstyrelsen och överstyrelsen för R. K. Kommitténs
uppdrag var att åvägabringa utredning och
avgiva förslag dels om åtgärder för beredande av
nödig sjukvård åt befolkningen inom rikets
ödemarksområden, dels om
sjuktransportväsendets organisation på landsbygden. Redan i mars
1921 avgav kommittén sitt betänkande i
förstnämnda ärende. Riksdagen anvisade medel till
vissa av kommittén i första hand föreslagna
provisoriska förbättringar till denna vård, och
alltsedan dess beviljas årligen medel härför.
Sedan samarbetskommittén upplösts, åtog sig
överstyrelsen att slutföra det sålunda avbrutna
arbetet. Och den 20 maj 1924 ingav överstyrel-
sen till konungen »Förslag till
sjuktransportväsendets organisation på landsbygden».
I detta uppdelas transportmedlen med
hänsyn till sin användbarhet på längre eller
kortare distanser i sådana för fjärrtrafik och
sådana för närtrafik. Till de förra höra A)
järnvägarna med deras sjukvagnar och sjukkupéer,
B) vattenförbindelserna med anordningar i
ång- och motorfartyg för sjuktransport, C)
motordrivna fordon: a) ambulansbilar, b)
sjuktransportbilar, c) särskilda vinterbilar, d)
motorcykel med för sjuktransport apterad
sid-vagn, D) slädfordon. Till transportmedlen för
närtrafik höra huvudsakligen bårar av olika
slag: enkelbåren, hjulbåren, cykelbåren,
skid-båren, provisoriska båren.
Förslaget omfattade en plan för
organiserandet av sjuktransportväsendet och utmynnade i
en approximativ beräkning av dels engångs-,
dels årskostnaden för genomförandet av den
angivna planen. Förslaget föranledde icke
någon Kungl. Maj:ts direkta åtgärd, men det är
av värde att ha tillgång till innehållet i
detsamma, när en gång nödvändigheten av en
organisation av sjuktransporterna för
freds-och krigsförhållanden i vårt land inses.
Otvivelaktigt är även, att kännedomen om
överstyrelsens förslag stimulerat till åtgärder
för utökning av sjuktransportmedlen. Detta
gäller särskilt ambulansbilar,
sjuktransportbilar och bårar. I det
följande skall jag lämna en redogörelse för dessa,
huvudsakligen av teknisk art.
En av de mera betydelsefulla faktorerna för
utvecklingen av sjuktransportväsendet under
senare år är förbättringen av vägsystemet,
vilken ej blott omfattar de förutvarande
områdena utan ock haft till följd, att nya vägar
lagts till platser, dit inga vägar förr funnos
eller endast sådana, som ej voro framkomliga,
åtminstone ej för bilar.
Automobilskattemed-len ha möjliggjort denna förändring, och i
samband med vägnätets förbättring har en väl-
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
