Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1939 - Sulfonamiderna. Ett betydelsefullt kemoterapeutiskt framsteg, av G. Liljestrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SU LFON AMIDER
amino-naftalin-3-6-disulfonsyra 30 KH^
och har fått namnet prontosil ^
solubile: ^ \
HC XH
H H
/■.Cs
HC,
NaOjS-C
CHjCOHNC,
CSOjNa
V
CH
;C -N;
H
I
OH
HC’
SOoNH^
■H
"V"
WHo
av en utspädd stafylokockkultur, att av de 12
kontrollerna (6 före, 6 efter de övriga försöken)
SOgNCCHjlg
HH,
I
„/\h H/\
CH
HC,
’CH
CH
I
SO^
-NH
Med detta ämne, som löses till 5 % i vatten,
ha även vid insprutning i blodet goda resultat
erhållits.
Då krysoidinet, som ovan framhållits, icke
utövar samma gynnsamma verkningar som
prontosilet gentemot streptokocker, kan den
goda effekten av det senare näppeligen
tillskrivas dess egenskap av diazoförening. I
stället synes jämförelsen mellan de båda nämnda
preparaten ge vid handen, att det är gruppen
SO2NH2, som betingar verkan. I
överensstämmelse med en sådan tankegång föreställde sig
franska forskare, att prontosilet klyves i
organismen, varvid dubbelbindningen mellan de
båda kväveatomerna spränges under bildning
av paraaminobensolsulfonamid, som skulle vara
den egentliga bäraren av effekten. Detta ämne,
sedermera känt under olika namn, såsom
sulf-anilamid, sulfonamid och prontosil album,
prövades på Pasteurinstitutet i Paris
i djurförsök med gynnsamma
resultat. Fortsatta ansträngningar
av Domagk och hans
medarbetare Klarer och Mietzsch ledde
till en serie substanser, av vilka
ulironet, 4- (4-aminobensolsulfon-
amido) bensolsulf ondimetylamid,
är det mest kända. De
ifrågavarande ämnena äga kraftigare inverkan än
prontosil på infektioner, förorsakade av
sta-fylokocker, vissa anaeroba bakterier och
gonokocker. Så fann Domagk i försök på
möss, som infekterats med samma mängd
blott ett djur (= 8,3 %) överlevde, medan i de
tre grupper om vardera 16 djur, som
behandlades med uliron, resp. 81, 87 och 69 %
överlevde. Även vid infektioner med
anaerobbak-terier erhöllos liknande resultat.
Domagks erfarenheter i djurförsök ha
bekräftats från skilda håll. Men gynnsamma
resultat ha i dylika icke endast erhållits mot
streptokockinfektioner; även med andra
bakterier (pneumokocker, meningokocker) har en
framgångsrik behandling åstadkommits med
prontosilpreparat.
Samtidigt med Domagks första publikation
över prontosilet (1935) meddelades från ett par
håll, att medlet redan prövats kliniskt på
människa. Under de år, som sedermera förflutit,
har över hela världen sulfonamidgruppen
försökts vid talrika sjukdomar. Det är ännu för
tidigt att yttra sig med någon säkerhet om
resultaten på alla punkter. Man kan emellertid redan
nu konstatera, att man här erhållit medel, som
visat sig äga utomordentliga verkningar. I
första hand gäller detta vid en del
strepto-kocksjukdomar hos människa. Särskilt goda ha
resultaten varit vid behandling av rosfeber och
barnsängsfeber, i fråga om vilka sjukdomar
en tämligen omfattande statistik visar, att en
mycket gynnsam effekt ofta framkallas. Det
finns emellertid också dylika fall, där trots
behandling med sulfonamidpreparat utgången
blivit ogynnsam. Möjligen är det fråga om
olika underarter av streptokocker med
olikakänslighet för kemoterapien. Men också på
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
