Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1939 - Arbetsmarknadsproblem. Resultat av Saltsjöbadsförhandlingarna, av Sigfrid Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETSMARKNADSPROBLEM
stycke i andra länder. Närmast jämförbara
med detsamma skulle i så fall vara den
överenskommelse, som 1928 träffades mellan de
engelska fackföreningarnas generalråd och en
arbetsgivargrupp med sir Alfred Mond i
spetsen, och det »huvudavtal», som 1935
upprättades mellan arbetsgivareföreningen och
arbetarnas fackliga landsorganisation i Norge. Den
förstnämnda överenskommelsen rörde sig
emellertid väsentligen om vissa näringspolitiska och
samhällsekonomiska spörsmål, och det norska
huvudavtalet syftar närmast till att reglera
omröstningsförfarandet i samband med
avtalsuppgörelser. Det utgör i detta stycke en
motsvarighet till den danska arbetsfredslagen av år
1934.
Ehuru arbetsgivare- och
arbetareorganisationerna eftersträva fredliga lösningar av
arbetsmarknadens problem, kunna konflikter
likväl icke helt undvikas, konstaterar
arbetsmarknadskommittén. De ekonomiska förluster,
som kunna bli följden av sådana konflikter,
kunna emellertid icke anses »vara av betydelse
att motivera den nuvarande
förhandlings-och avtalsfrihetens ersättande med en statlig
tvångsreglering av intressemotsättningarna på
arbetsmarknaden. Ej heller ur andra
synpunkter kan det», fortsätter kommittén, »vara
befogat att staten — utöver området för den
egentliga sociala skyddslagstiftningen •—
påtvingar arbetsgivare och arbetare i vårt land
en reglering av arbetsvillkoren i allmänhet eller
vid särskilda tillfällen. Så länge
arbetsmarknadens organisationer äro beredda att beakta
jämväl de samhälleliga intressen, som äro
förknippade med deras verksamhet, synas de
åtgärder, som rimUgen må påkallas av hänsyn till
arbetsfreden, naturligast och ändamålsenligast
böra ankomma på organisationerna själva.»
Hur tänka sig då dessa parter, att
arbetsfreden och rättsintresset skola tryggas? Det
nyligen upprättade huvudavtalet ger svar härpå.
Förhandlingsväsendet utgör en av grund-
valarna för den reglering av arbetsvillkoren,
som arbetsgivarnas och arbetstagarnas fackliga
organisationer tagit till uppgift att ombesörja.
Det sedvanemässiga och avtalsreglerade
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare
är även i viss mån baserat på detsamma. I
kollektivavtalen ha i regel bestämmelser om
förhandlingsordning intagits. De mest
förekommande härleda sig från en uppgörelse,
som träffades mellan Svenska
arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen år 1908. De
ha emellertid befunnits otillfredsställande.
Redan i samband med storstrejken 1909
framfördes tanken på en mera fullständig
förhandlingsordning, men eftersom en förhandlingsmässig
avveckling av denna arbetskonflikt aldrig kom
till stånd, blev denna tanke icke förverkligad.
Nu trettio år senare har det skett.
Huvudavtalet innehåller nämligen en rad bestämmelser
om förhandlingsordning, vilka äro avsedda att
ersätta de gamla avtalsbestämmelserna i den
mån, som vederbörande arbetsgivare- och
arbetareförbund för sin del godkänna detsamma
och förbinda sig att anpassa kollektivavtalen
därefter.
Den nya förhandlingsordningen gäller såväl
rättstvister som intressetvister, med undantag
av tvist huruvida kollektivavtal skall
prolon-geras eller icke eller i vederbörlig ordning
ersättas med ett nytt sådant. Ej heller skall
förhandlingsordningen gälla vidtagande av s. k.
sympatistridsåtgärd eller indrivande av
ostridig, till betalning förfallen lön eller annan
ersättning. Tvist, på vilken
förhandlingsordnings-bestämmelserna äga tillämpning, får icke
hän-skjutas till arbetsdomstolen eller skiljenämnd
och ej heller föranleda stridsåtgärd, innan den
föreskrivna förhandlingsproceduren iakttagits.
Och denna går ut på att såväl lokal som central
förhandling skall äga rum. Framställning om
lokal förhandling skall göras »utan oskäligt
dröjsmål», och förhandling skall påbörjas
senast två veckor efter det framställningen gjorts.
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
