Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1939 - Arbetsmarknadsproblem. Resultat av Saltsjöbadsförhandlingarna, av Sigfrid Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETSMARKNADSPROBLEM
ten fråga söka bilda sig en riktig uppfattning
om alla de omständigheter, under vilka den
påtalade åtgärden blivit vidtagen. Härvid skall
hänsyn tagas såväl till nödvändigheten av att
företaget i möjligaste mån betjänas av
skickliga och för dess verksamhet lämpliga arbetare
som, då valet står mellan arbetare, vilka besitta
lika skicklighet och lämplighet, till
anställningstidens längd ävensom till särskilt stor
försörjningsplikt. Nämnden, som är skyldig att
söka finna utvägar för utjämning av
motsättningen mellan parterna, skall delgiva
respektive förbund sitt beslut, och det ankommer
sedan på dem att i samråd med Svenska
arbetsgivareföreningen, respektive
Landsorganisationen »vidtaga de åtgärder, vartill beslutet må
giva anledning».
Arbetsgivare, som kommer i trångmål på
grund av att hos honom anställda arbetare
uppsäga sina anställningar, äger även att med
sitt förbunds bistånd hänskjuta denna fråga till
övervägande inom arbetsmarknadsnämnden.
Med de nu refererade bestämmelserna
angående arbetares avskedande och permittering
har den i kollektivavtalen uttryckta
rättsgrundsatsen angående arbetsgivares rätt att avskeda
arbetare ytterligare modifierats. En viss
modifikation vidtogs redan 1906, då Svenska
arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen efter
besvärliga förhandlingar enades om de
avtalsbestämmelser, som i dagligt tal kallas »§ 23». I
samband med att föreningsrättens
okränkbar-het fastslogs, föreskrevs nämligen, att om
arbetare anse, att avskedande ägt rum under
omständigheter, som kunna tolkas som angrepp
på föreningsrätten, de skola äga rätt att, innan
andra åtgärder vidtagas, genom sin
organisation påkalla undersökning för vinnande av
rättelse. Denna rätt ha arbetarna emellertid ofta
icke kunnat tillgodogöra sig, beroende på
svårigheten att leda i bevis, att
föreningsrättskränkning förekommit. Krav på att
arbetsgivare skulle vara skyldiga att sanningsenligt
motivera avskedande har avvisats med
hänvisning till den allmänna rättsgrundsats, som
säger, att — för den händelse icke annorlunda
föreskrivits i avtal — skäl för uppsägning av
arbetsanställning icke behöver anföras, vare sig
denna företages av den ena eller andra parten
i ett arbetsavtal, en uppfattning, som
understrukits av arbetsdomstolen (se dom nr 100
1932).
Huvudavtalet anses erbjuda tillfredsställande
garantier mot vad som brukar kallas orättvisa
avskedanden, i det att arbetsgivare, som
anklagas för att ha gjort sig skyldig till sådana,
inför den paritetiskt sammansatta nämnden
svårligen torde kunna undgå att lämna
upplysningar, vilka erfordras för ett objektivt
bedömande av motiven för den påtalade åtgärden.
I frågor rörande avskedanden och
permitte-ringar har arbetsmarknadsnämnden tilldelats
endast ett förhandlingsorgans roll. När
det gäller vissa andra i huvudavtalet reglerade
spörsmål, skall den fungera som
skiljenämnd. Så är förhållandet beträffande
sådana stridsåtgärder mot part och
tredje man, vilka enligt avtalet icke skola
vara tillåtna. För detta fall fimgerar även en
av båda parterna utsedd opartisk ordförande.
I motiveringen till här åsyftade bestämmelser
heter det, att i den verksamhet, som de
fackliga organisationerna under det gångna
utvecklingsskedet bedrivit för hävdandet av sina
intressen, understundom kommit till
användning vissa stridsmetoder, vilka ej kunna anses
ha något berättigande i fackliga
organisationsbildningar av sådan mognad och styrka, som
utmärka de svenska organisationerna. Till
utmönstring av dylika stridsmetoder har
föreskrivits förbud mot sådana stridsåtgärder
gentemot neutral tredje man, vilka icke ha
karaktären av rena sympatiåtgärder i samband
med kollektiva avtalsrörelser. Vidare förbjudas
vissa stridsåtgärder mot part, såsom förföljelse
mot någon av religiösa, politiska eller likna.nde
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
