Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1939 - Berlins nya flygplats. Jättelik utvidgning av anläggningarna vid Tempelhofer Feld, av Gösta Sundén - Senmedeltidens dödsdans. Apokalyptiska stämningar under 1300- och 1400-talen, av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖDSDANS
västra gräns. Vänthallen för passagerarna
kommer att i storlek kunna mäta sig med den
bekanta hallen inom Leipzigs huvudbangård.
De stora trafikflygplanen få sina
uppställningsplatser under ett från hallen utskjutande tak,
så att passagerarna utan obehag av väder och
vind kunna intaga sina platser.
Genom att anläggningen får direkt
anslutning till Berlins underjordiska järnvägsnät
komma flygpassagerarna att kunna nå stadens
centrum på tio minuter. Anläggningen får
dessutom direkt förbindelse med den nya
sydbangården för riksjärnvägarna samt ligger i
omedelbar närhet av den nord-sydliga
huvudtrafikled, som skall genomkorsa Berlin.
Anläggningen, vars arkitekt är professor
Ernst Sagebiel, väntas bli färdig redan i år.
Anläggningskostnaderna torde snarare
över-än understiga 100 mill. riksmark.
Gösta Sundén.
SENMEDELTIDENS
DÖDSDANS.
APOKALYPTISKA STÄMNINGAR UNDER
1300- OCH 1400-TALEN.
Sefanja 1: 2 ff.: Jag skall rycka bort och förgöra
allt vad på jorden är, säger Herren. Jag skall förgöra
människor och djiir, jag skall förgöra fåglarna under
himmelen och fiskarna i havet, det vacklande riket
jämte de ogudaktiga människorna; ja, människorna
skall jag utrota från jorden, säger Herren.
7: Våren stilla inför Herren, Herren. Ty Herrens dag
är nära. Herren har tillrett ett slaktoffer, han har
invigt sina gäster.
14: Herrens stora dag är nära, ja, den är nära, den
kommer med stor hast.
De generationer, som upplevat
världskrigsepoken med dess våldsamma och hejdlösa
masspsykoser, måste på ett alldeles särskilt sätt
äga möjlighet att förstå likartade företeelser
i äldre tider, vilka man tidigare från mera
rationalistiska utgångspunkter i regel fel-
Döden som spelman. Träsnitt ur »Danse macabre»,
tryckt i Paris 1486 av Guy Marchant.
bedömt och missuppfattat. Det nyktra
1800-talet med sin liberala tankevärld och sin
optimistiska utvecklingstro hade svårt att
riktigt fatta verkligheten av de förvirrade och
groteska inslag, som sätta sin prägel på
senmedeltidens andliga tillvaro. De erfarenheter
vi gjort under det senast förflutna
kvartsseklet ha emellertid tvungit oss att härvidlag
lära om: vi förstå numera även det
extremaste med en helt annan tydlighet än förr.
Därför har också forskningen under senare år
med förkärlek gripit sig an med att söka
analysera den mentalitet, varav det europeiska livet
präglades under de bägge sista århundradena
av medeltiden. Intressant med denna forskning
är icke minst, att den — om än tills vidare
blott ovisst — låtit oss skymta konturerna av
en idéutveckling, som har sina rötter i
forn-kristendomens dagar och sedan drar fram
genom medeltiden för att till slut med det ryska
sektväsendet som medium befrukta
Dostojev-skijs och Tolstojs tankevärld.
Dominerande bland de yttringar av religiös
masspsykos, som behärska slutet av 1300-talet,
var en allmän farhåga för att världen skulle
gå under vid slutet av det av påven utlysta
jubelåret 1400. Man stödde sig i sina
förväntningar dels på en ny tolkning av Danielsbokens
mystiska tal »1290 dagar», dels på en viss kab-
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
