Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1939 - Elektronmikroskopet, av Erik H. Lundgren - Etylenproblemet inom växtfysiologien. Äppeldoftens hemlighet, av Georg Borgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETYLENPROBLEMET
rastermikroskop och ljus- eller
elektronmikroskop kunna vara lämplig. Som en principiell
fördel hos rastermikroskopet har framhållits,
att detta saknar kromatiskt fel. I det först
beskrivna elektronmikroskopet komma
nämligen en del elektroner att bromsas mer än
andra, när elektronstrålen passerar objektet.
Genom den sålunda uppkomna
hastighetsfördelningen uppstår i de magnetiska linserna ett
fel av samma natur som det kromatiska felet i
en vanlig lins. Rastermikroskopet har ej detta
fel, eftersom elektronstrålen först passerar
linserna och därefter objektet. Teoretiskt skulle
därför större upplösningsförmåga erhållas hos
rastermikroskopet. Von Borries och Ruska ha
dock genom senare experiment visat, att de av
von Ardenne antagna förutsättningarna ej äro
helt riktiga. Rastermikroskopet har hittills ej
heller givit praktiska resultat, svarande mot de
teoretiska beräkningarna.
Med elektronmikroskop har man numera
kunnat särskilja punkter av storleken 10 m
Med ytterligare en 10-potens nedåt är man nere
vid äggvitemolekylernas dimension. Enligt
beräkningar är det med nuvarande konstruktioner
ej möjligt att komma så långt, men föränd-
Bild 12. Registreringsanordningen vid rastermikroskopet.
ringarna på detta område, som sysselsätter
många forskare, inträffa mycket snabbt, och
möjligheten att iakttaga molekyler i mikroskop
kanske därför ej är så avlägsen.
Erik H. Lundgren.
ETYLENPROBLEMET INOM
VÄXTFYSIOLOGIEN.
ÄPPELDOFTENS HEMLIGHET.
Då man för två årtionden sedan uppdagade
tobaksrökens och lysgasens skadliga inverkan
på levande växter, anade man näppeligen, att
detta skulle föra med sig uppkomsten av ett
nytt betydelsefullt forskningsområde, där
ety-lengasen skulle stå i centrum för intresset.
Sålunda har man numera icke blott kunnat
påvisa etylen (ett omättat kolväte med formeln
CHa = CH2 och mångsidig användning i den
kemiska industrien) som en slutprodukt vid
växternas ämnesomsättning, utan denna gas har
även befunnits ha ett egenartat inflytande på
växternas normala utveckling och tillväxt, ett
förhållande, vilket i vissa fall
praktiskt utnyttjats.
Med utgångspunkt från
följande enkla växtförsök
rullas hela etylenproblemet upp.
Låter man ärtfrö gro och
därefter utvecklas i ett slutet
rum (lämpligen under en
glasklocka) i närvaro av ett
par mognande äpplen, få de
framkommande plantorna ett
från det vanliga högst
avvikande utseende (bild 1).
Stammen skjuter obetydligt,
blir kort och starkt
för-tjockad, rötterna svälla
likaså och hejdas i sin utveck-
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
