- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
100

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1939 - Etylenproblemet inom växtfysiologien. Äppeldoftens hemlighet, av Georg Borgström - De gåtfulla eyakindianerna. En utdöende indianstam i Alaska, av Kaj Birket-Smith

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EYAKINDIANERNA

stegras. Den framkallar sålunda blemmor
på äppelkvistar. Bladfällningen, som
påskyndas genom den, har sin orsak i samma
företeelse. Den är nämligen betingad av
utbildningen av ett bladavskiljande cellskikt.
Epinas-tien framkallas också av en aktiv tillväxt på
bladets ovansida. Å andra sidan är det
beträffande auxinerna känt, att deras
tillväxtfrämjande effekt är i hög grad
koncentra-tionsbetingad. I starkare men fortfarande
hor-monala doser övergår nämligen dessas verkan
till att bli rent hämmande. Särskilt känsliga
äro härvidlag rötter. Vi ha därför sannolikt i
bägge fallen att göra med en tillväxtreglering,
som alltefter behov bestämmer de olika
organens växthastighet. Fastslaget är dock, att
etylen ej har någon direkt kemisk inverkan på
auxinerna, men huruvida här föreligger ett
fysiologiskt samspel dem emellan eller analoga
effekter kommer väl snart den på detta
område intensivt arbetande forskningen att lämna
besked om. Geovg BovgstTÖTn.

DE GÅTFULLA
EYAKINDIANERNA.

EN UTDÖENDE INDIANSTAM I ALASKA.

Det var ej utan en viss spänning, som
författaren och hans amerikanska medarbeterska, dr
Frederica de Laguna, en av de sista dagarna
i april 1933, då det ännu nästan var vinter,
vandrade genom gatorna i den lilla fiskarstaden
Cordova vid Prince WilUam Sound i sydvästra
Alaska. Själva Prince William Sound tiUhör av
gammalt chugacheskimåerna, den östligaste
eskimågruppen på stillahavskusten, men vi
visste, att här i utkanten av Cordova bodde de
sista resterna av eyakindianerna, som tidigare
aldrig blivit undersökta. Om deras släktskap

med andra folk funnos de mest motsägande
uppfattningar. Några ansågo dem vara
tlingit-indianer, andra åter, att de tillhörde den
atha-paskiska språkgruppen, och ytterligare andra
betraktade dem som eskimåer, vilka så
småningom antagit indianskt språk och levnadssätt
— men vilket indianskt språk och vilket
indianskt levnadssätt? Det fanns nu inalles 11 eller
12 vixxna personer kvar av stammen, och flera av
dem voro redan hopplöst amerikaniserade,
vilket naturligtvis i ännu högre grad gällde
barnen. Men just detta verkade som en sporre —
och så hade vi den turen att träffa Galushia.

Tätt bakom Cordova, omgiven av fjäll och
skog, ligger en liten sjö, vars frusna yta tedde
sig bländande vit mot bakgrunden av de branta,
granklädda stränderna. Här ute lågo
eyakindia-nernas fattiga trähus. Utanför fanns ingenting
bevarat av det gamla med undantag av ett par
snöskor mot en plankvägg och en halvfärdig
kanot, urholkad av en trädstam, nere vid sjön.
Och när vi stego in i Galushias lilla stuga,
stirrade fattigdomen oss till mötes: en rostig
järnkamin, ett litet bord, en fallfärdig stol, i
bakgrunden i ett minimalt sovrum en ej
alltför inbjudande säng och ett par fasaväckande
oljetryck av ryska helgon... Hade vi redan
kommit för sent? Hade varje minne av det
förflutna drunknat i eländet? Galushia mottog
oss med en vänlig värdighet, som genast gjorde
ett gott intryck. I hans breda, gulbleka ansikte
läste man en tragedi, som liksom underströks
av ett par stora, mörka glasögon. Hans ögon
uthärdade ej längre den vaknande vårens
skarpa solljus, och till och med inne i huset
satt han ofta på huk med handen för ögonen.
Då och då hostade han, en otäck, ihålig hosta
djupt inne från bröstet. En bruten man, och
dock endast i mitten av fyrtiotalet. En
smygande lungsot hade brutit hans kraft, och nu,
då vi lärde känna honom, var han fullständigt
ur stånd att arbeta. Hans unga hustru måste
uppehålla livet på honom och deras lille son

100

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free