Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1939 - De gåtfulla eyakindianerna. En utdöende indianstam i Alaska, av Kaj Birket-Smith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYAKINDIANERNA
genom strävsamt arbete för
en ynklig lön på ett av
Cor-dovas krabbkokerier, och man
såg hur det plågade detta
stolta »rödskinn» att sitta
overksam med handen för de
värkande ögonen, medan
hostan sargade hans sjuka bröst.
Det blev därför en ljuspunkt
i hans trista tillvaro, då nu
plötsligt några främlingar
uppenbarade sig, som ej blott
betraktade indianerna som
medmänniskor utan även
försökte förstå dem. Han hade
alltid hyst kärlek till sin
stams gamla liv och hade
alltid lust att berätta därom.
Det var endast en sak, som det var svårt
att få upplysningar om, och det var den gamla
religionen. Detta berodde ej på någon
skygghet gentemot oss. Saken var helt enkelt den,
att han själv visste mycket litet i detta
avseende. Galushia var troligen ej särskilt
religiös, och i varje fall hade förfädernas tro
synbarligen aldrig intresserat honom särskilt.
Denna brist ersattes därigenom, att vi
lyckades uppspåra en annan eyak med det
tung-vrickande namnet Goqatlantl. En vacker dag
gled han in genom dörren till författarens
bostad — en liten man med ett slugt, insmickrande
leende och ett par väldiga hornbrillor. Vi
hälsade hjärtligt på varandra, som sig bör kolleger
emellan, ty alla och envar visste, att Goqatlantl
trots sitt amerikaniserade yttre var »doktor»
och hade företagit åtskilhga kurer bland sina
landsmän med större eller mindre lycka. Detta
ville han dock alls icke medge, ehuru han
tillstod, att han ärvt en viss »makt» från sin avlidne
fars farbror. På grundval av våra samtal med
Galushia och Goqatlantl skall författaren i
korta drag uppdraga huvudlinjerna i den gamla,
numera praktiskt taget försvimna indiankul-
Galushia, som redogjorde för sin
stams forna seder och bruk.
tur, som vi sålunda lyckades rädda undan
glömskan.!
Goqatlantl, berömd som
medicinman trots sitt amerikanska
utseende.
Ingen vet hur länge eyakindianerna bott i
sitt nuvarande land, som blott omfattar Copper
Rivers delta och dettas närmaste omgivningar,
men det har i varje fall varit länge nog, för
att deras levnadssätt skulle bli från grunden
påverkat av de båda grannfolken: eskimåerna
och tlingiterna. Vi möta det främmande
inflytandet redan i själva samhällets grundval.
Stammen är, liksom hos tlingiterna, delad i två
äktenskapsklasser eller klaner, som kallas
»örnar», respektive »korpar». Härstamningen
räknas på mödernet, och det är en ofrånkomlig
regel, att äkta makar alltid skola tillhöra var
sin klan. Detta iakttages alltjämt så strängt,
att om en eyak gifter sig med en tlingitflicka,
får ej heller hon tillhöra mannens klan. Som
bekant är en sådan klanindelning
mångenstädes i världen förbunden med en särskild form
av mystisk-religiösa föreställningar. Klanens
1 Jfr även Kaj Birket-Smith och Frederica de
Laguna, »The Eyak Indians of the Copper River Delta,
Alaska» (utg. av Det Kgl. Danske Videnskabernes
Selskab, Köpenhamn, 1938).
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
