- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
124

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1939 - Rundradions våglängdsproblem, av Siffer Lemoine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RUNDRADIO

RUNDRADIONS
VÅG-LÄNGDSPROBLEM.

Då rundradion omkring 1923 på allvar bröt
igenom, utgjorde den ett i sitt slag fullkomligt
nytt användningssätt av radion, för vilken
våglängder eller eterutrymmen icke blivit
förutsedda. För den kommersiella fartygstrafiken
voro avdelade våglängderna 300, 450 och 600 m,
men däremellan funnos ännu outnyttjade
områden, som rundradiostationerna icke voro sena
att beslagtaga för sin räkning. Formell rätt
därtill gavs givetvis icke, ej heller fanns någon
internationell institution, som kunde meddela
sådan rätt. Det blev sålunda den
förstkom-mande, som utan vidare lade beslag på vad
som fanns fritt, företrädesvis inom bandet 300
—500 m, där interferens med existerande
trafik endast i ringa utsträckning var att befara.

Antalet rundradiostationer växte emellertid
med oerhörd hastighet i Europa, och det dröjde
inte länge, innan området 300—500 m var
fullbelagt. Ehuru ur strålningssynpunkt sett
mindre gynnsamma, måste våglängder under 300 m
tagas i anspråk, samtidigt med att ett mindre
antal stationer sökte sig upp till
våglängdsbandet över 1 000 m. Många länder kommo härvid
redan från början i mindre gynnat läge och
voro allt annat än tillfredsställda med att ha
tillgång blott till de kortare våglängderna
under 300 m. De togo fördenskull sin chans
och kilade in sig mellan befintliga stationer på
våglängdsskalans högre del i hopp att
utvecklingen skulle taga en för dem gynnsammare
vändning; andra stationer, som icke kunde
finna en störningsfri våglängd, vandrade fram
och åter, sökande efter en lucka i
våglängdsbandet, där de med fördel skulle kunna förbli.

Sådan var i stort sett situationen omkring
1925. Varje rundradiostation, som ligger en
annan för nära i våglängd, framkallar som
bekant interferens mellan stationernas bärvågor.

en störning, som ger sig till känna i ett
kontinuerligt pågående, synnerligen irriterande
visselljud. Störningar mellan stationer i olika
länder kommo att tillhöra ordningen för dagen.
Härtill bidrog även den dåtida tekniska
ofullkomligheten hos sändarna. En sändarstations
frekvens kunde därigenom oavsiktligt ändras
till och med under loppet av en
kvällsutsändning. Situationen för rundradion blev sålunda
alltmer kritisk.

Våren 1925 togs initiativ av det engelska
rundradiobolaget British Broadcasting
Com-pany (numera British Broadcasting
Corporation) till ett internationellt samarbete mellan
intresserade rundradioorganisationer i Europa
för att söka bringa reda i situationen.
Resultatet blev sammankallandet av den första
internationella rundradiokonferensen i Geneve
i juli 1925, varvid det organ skapades, som
officiellt benämnes Union Internationale de
Radiodiffusion och hos oss går under namn
av Internationella rundradiounionen.

Vid detta unionens första möte var
våglängdsfrågan självfallet föredragningslistans
huvudpunkt, liksom den nära nog alltid varit
det under de inemot fyrtio konferenser, som
sedermera avhållits. Det kan vara av intresse
att beröra vissa av de beslut, som nu fattades,
alldenstund dessa i stort sett förblivit bestående
och i princip alltfort gälla.

Det beslöts, att man som teknisk princip vid
fördelningen av våglängderna skulle utgå från
en frekvensdifferens mellan två närliggande
stationer av 10 000 perioder per sekund. Vidare
skulle varje land vara berättigat att erhålla
minst en exklusiv våglängd inom bandet 300—■
500 m, varjämte principen om prioritet skulle
tillämpas i största möjliga utsträckning för de
länder, vilka tidigare haft rundradio på vissa
våglängder. Med tillämpning av dessa
synpunkter utarbetades så den första officiella
våglängdsplanen för Europas rundradiostationer.

Våglängdsplanen av 1925, den s. k. Genéve-

124

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:38:23 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfm/1939/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free