Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1939 - Förslaget till ny rättegångsbalk. Huvuddragen i processlagberedningens betänkande, av N. Gärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄTTEGÅNGSBALKEN
yttra sig om de faktiska omständigheterna i
målet, och han kan antingen på egen begäran
eller på framställning av motparten höras
under sanningsförsäkran. Även rätten kan
förordna om sådant förhör med ena parten eller
med båda. För falsk utsaga kan straff inträda.
I brottmål kan ej part höras under
sanningsförsäkran.
Förslaget föreskriver i stor utsträckning
skyldighet för parter och andra att förete av
dem innehavda skriftliga handlingar, som
kunna tjäna till bevis i målet. Vägrar part
eller annan, som är skyldig att förete skriftligt
bevis, att framlägga beviset, har domaren att
redan under målets beredande till
huvudförhandling meddela innehavaren föreläggande
därom, i regel vid vite.
Beträffande protokollföringen föreslås
viktiga förändringar. Protokollet skall uppsättas
under själva förhandlingen och samtidigt med
att denna fortgår. Då rätten har att döma ej
på protokollet utan på vad som omedelbart
förekommer vid förhandlingen, har protokollets
omfattning kunnat väsentligt begränsas.
Parternas anföranden skola sålunda i regel icke
antecknas; däremot skola utsagor, som avgivas
av vittne, sakkunnig eller part under
sanningsförsäkran, upptecknas. För underlättande
härav kunna utsagorna upptagas genom
steno-grafi eller på fonetisk väg genom diktafon eller
dylikt. Upptagande på fonetisk väg förutsättes
komma till vidsträckt användning.
För rättegångsväsendet är av stor vikt att
de ombud, som biträda parterna, äro skickliga,
kunniga och redbara. En vanlig fordran i
utländsk process är, att ombuden skola vara
rättsbildade. I förslaget uppställes icke denna
fordran; det tillkommer domstolen att pröva
huruvida den, som anlitas som ombud, med
hänsyn till redbarhet, insikter och erfarenhet
är lämphg därtill. För att allmänheten lätt
skall kunna erhålla tillgång till skickliga och
vederhäftiga ombud föreslås, att för riket skall
finnas ett allmänt, under offentlig tillsyn ställt
advokatsamfund. Endast den, som är ledamot
av detta samfund, får kallas advokat. För
inträde i samfundet fordras bl. a. juridisk examen.
En fråga, som på senare tid tilldragit sig
stort intresse, är den om resning, d. v. s.
återupptagande till ny behandling av ett av
domstolarna redan avdömt mål. Som allmän
regel gäller, att ett mål, sedan det en gång
prövats, eventuellt efter klagan till högre eller
högsta instans, icke kan ånyo upptagas; den
dom, som sålunda meddelats och vunnit laga
kraft, är bindande och utesluter vidare
prövning. Anledningen till denna ståndpunkt är
uppenbar. Parterna i en rättegång böra äga
trygghet, att ett slutligt avgörande icke kan
när som helst rubbas. Fullföljer icke den
missnöjda parten talan i vanlig ordning, bör han
icke längre kunna påkalla ändring i domen;
har målet prövats av högsta domstolen, bör
därmed sista ordet ha sagts. Resning bör
därför kunna ifrågakomma endast i undantagsfall,
och den allmänna regeln för att erhålla resning
bör vara att något nytt tillkommit, som
domstolarna icke tidigare kunnat taga hänsyn till
och som ställer saken i annan belysning.
Denna allmänna utgångspunkt, som är
gemensam för all processlagstiftning, såväl inhemsk
som utländsk, kännetecknar också
beredningens förslag. I detta har emellertid möjligheten
att i brottmål erhålla resning till den tilltalades
förmån underlättats. I allmänhet uppställes
som villkor för resning, att det nytillkomna
sannolikt skulle, om det tidigare framkommit,
lett till annan utgång; i det nu omnämnda fallet
är det tillräckligt, att därigenom framkallas
tvivelsmål om den tilltalades skuld till brottet.
Rätt att bevilja resning tillkommer enligt
regeringsformen högsta domstolen; denna dess
ställning kan alltså icke rubbas utan
grundlagsändring. N. Gärde.
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
