Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1939 - Rustkammaren från Valsgärde. Hur en svensk 600-talskrigare såg ut, av Sune Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALSGÄRDE
RUSTKAMMAREN FRÅN
VALSGÄRDE.
HUR EN SVENSK 600-TALSKRIGARE
SÅG UT.
Bild 10. Fågelbild från en av sköldarna.
Hur livfullt träda ej 1600-talets
krigar-gestalter oss till mötes i fantasien, om vi ha
tillfälle att betrakta deras vapen i
rustkam-maren på något gammalt slott! Eller den yngre
medeltidens stålklädda riddare, när vi stå inför
S:t Görans bild i Stockholms Storkyrka.
Föga mindre ståtligt skildras emellertid från
långt äldre tid en grupp götiska krigares intåg
i danakungen Hrodgars hall:
Skeno svinbilder över kindernas skydd,
eldhärdade, glänsande och guldbeslagna ...
Gatstenarna lyste, ledde kämparne
i tättsluten trupp. Tindrade stridsbrynjan
hård och handflätad. Ringhuggaren^ lyste,
klang mot rustningen, då i krigets kläder
rakt mot salen de riktade stegen.
De sjötrötte sköto sina vida sköldar,
de hårda skydden, mot hallens mur.
Till bänken de vände sig. Brynjorna klungo,
kämparnas stridsdräkter. Lansarna stodo,
sjömännens vapen, i valda led,
askträden ovan grå. Alla i järnskaran
i ståldräkt strålade. Stolt en kämpe
efter de fribornas härkomst frågade:
»Från vad folk är det I hjälmar fören,
skimrande sköldar och stålgrå skjorta,
härspjutens hop?»
(övers, av Knut Stjerna.)
1 Ett svärd med ringprydnad på fästet, jfr bild 7.
Citatet härrör från Beowulfskvädet, som
anses vara avfattat omkring år 700 men
skildrar händelser från 500-talet, delvis troligen i
ärvda ordalag. Sålunda ger det oss en
föreställning om hur svenska krigare sågo ut ■—
åtminstone i full parad —• senast under
600-talet, ett årtusende före det trettioåriga krigets
dagar.
Bättre än ord tala dock föremålen själva.
Låt oss alltså göra ett besök i en rustkammare
från merovingertid! Lättare sagt än gjort,
svarar förmodligen läsaren. Och dock vill jag
påstå, att vi verkligen ha en sådan i behåll,
eller åtminstone försvarliga delar därav,
utställda till beskådande i rymliga glasmontrer i
en av de största salarna i Gustavianum, i
Uppsala universitets museum för nordiska
forn-saker.
Fyra hjälmar, ett bröstpansar, sex svärd med
präktigt sirade fästen och slidor, sju långa
vapenknivar, tre spjutspetsar, många tolfter
pilspetsar (delvis med stora rester av skaften)
och elva sköldar förutom rester av praktfulla
svärdsgehäng, sju betsel och en sadel •—• allt
detta hämtat ur en och samma rustkammare
— utgöra ju i alla händelser en icke ringa
kollektion.
Föremålens samhörighet är på bästa sätt
styrkt, ty de ha alla varit på betryggande sätt
förvarade i jorden under de 12—13 sekler, som
skilja dem från vår egen tid.
Förvaringsförhål-landena voro visserligen inte fullständigt
idealiska, snarare tvärtom. Fukt och förmultning
ha starkt angripit, ja, delvis helt upplöst
trädelama; ärg och rost ha frätt på
metallarbetena; nedrasande stenar och jord ha krossat
eller förböjt månget föremål o. s. v. Men ett
noggrant utgrävningsarbete och ett ihärdigt,
mångårigt knåp för sammanpassandet av de
sönderbrutna delarna, för ersättandet av
förmultnade partier, så långt detta ansetts möjligt,
o. s. v. ha i alla händelser lett till det resultat,
som den nyss lämnade inventarieförteckningen
5—NFM39:2
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
